Byborna i Yttersta har fått nog av den höga hastigheten som många bilister, främst de som jobbar i vindkraftsparken, håller genom byn. Nu har de skrivit till flera instanser för att få en förändring innan en allvarlig olycka inträffar.
Som Piteå-Tidningen tidigare berättat har hastigheten sänkts från 50 till 40 i Lillpite och i våras placerades så kallade chikaner ut för att dämpa farten.
Nu är smärtgränsen nådd även för byborna i Yttersta, som ligger ovanför Lillpite efter samma väg, där situationen med höga hastigheter gör folk rädda och oroliga.
"Jag undrar om de gärna vill gasa på när de passerat Lillpite där de hållit 40 och 60 i flera kilometer", funderar Rikard Nilsson.
De senaste tre åren har trafiken genom byn ökat lavinartat på grund av den stora utbyggnaden av vindkraft i Markbygden och många kör långt över hastighetsbegränsningarna som är 80 i utkanten av byn och 70 i den centrala delen.
Lilly Nilsson, 12 år, väntar på bussen varje dag tillsammans med lillasyster Betty, 8 år. "Man känner sig inte jättetrygg att stå vid vägen", säger hon.
– Vi är otroligt oroliga för den massiva fortkörningen som sker genom byn. Det är både tung trafik och firmabilar, oftast med blixtljus på taket. Någonting måste göras innan det händer en allvarlig olycka, säger Krister Nilsson, som på uppdrag av Hembygdsföreningen skickat in en skrivelse till Trafikverket, kommunen och polisen.
Patrik Lundmarks 6-åriga dotter Nellie får skjuts till förskolan i Böle. "Vi har bara vågat låta henne åka buss två dagar", säger han.
Det finns 14 barn i Yttersta och byborna tänker särskilt på hur utsatta de är då de varken kan gå eller cykla genom byn på ett säkert sätt.
– Det finns heller inga busshållplatser, vilket medför att de står oskyddade längs vägen när de väntar på skolbussen.
Gunilla Lundgren går en promenad varje morgon runt byn. "Det är riskabelt att gå efter vägen då det är en väldig fart på passerande bilar", säger hon.
Polisen har kontaktats flera gånger för att få hastighetsövervakning men ingenting har hänt.
Byborna vill ha en sänkning av hastigheten till max 60 kilometer i timmen och utplacerade hastighetsdämpare i form av chikaner eller fartkameror.
"Vi har samma rätt att vara på vägen och gå, sparka, cykla som andra", säger Torbjörn Lund.
– Busshållplatser för barnen är också en åtgärd som varken kostar mycket att uppföra eller underhålla, men som skulle vara guld värda för barnen och deras föräldrar, säger Rikard Nilsson.
Patrik Lundmark och hans sambo Maria Berggren är relativt nyinflyttade till Yttersta och känner oro över de höga hastigheterna. De har två små barn, Nellie 6 år och Alex 3 år.
De som bor i Yttersta hoppas på liknande åtgärder som i Lillpite, där chikaner effektivt dämpar farten.
– Nellie åker buss till Böle men vi vågar inte ha henne stående vid vägen så hon har bara åkt buss två dagar, annars har vi skjutsat henne, säger han och fortsätter:
– Jag har jobbat vid vindkraftsbyggena i Markbygden och på morgonmötena uppmanar arbetsledaren alltid att hålla hastigheterna, men det verkar inte hörsammas.
Byborna vill ha busshållplatser för barnens säkerhet. I brist på sådana har egna skyltar tillverkats.
Gunilla Lundgren promenerar en runda på tre kilometer varje morgon.
– Det är riskabelt att gå efter vägen då det är en väldig fart på passerande bilar, säger hon.
Cirka 45 personer bor i Yttersta, varav 14 barn. Ett 20-tal har sommarstugor där.
Torbjörn Lund håller med.
– Och vi har samma rätt att vara på vägen och gå, sparka, cykla som andra, säger han.