Kent Andersson är uppvuxen i en renskötselfamilj i Pålkem och tillhör Gällivare skogssameby. I dag ägnar han sig åt skogsvård och lämnar renskötseln åt brorsonen Henrik Andersson, 32 år.
- Han är den sista generationen som håller på med renskötsel och jag har hjälpt honom att bygga ett 20-tal näverkåtor och timra renhagar. Ingen gör det längre och han vill visa hur det var förr i tiden, berättar Kent Andersson, 57 år.
Varmt på vintern
Kåtorna i samebyn har en härd i mitten och ett öppet rökhål. Kent Anderssons modernare gårdsvariant i Vistträsk är istället försedd med vedspis och skorsten. Den är en av få i sitt slag och är tillverkad i naturmaterial med barkade träpålar i klykstångskonstruktion med nävern fastspikad för bättre hållbarhet.
- Tack vare kaminen kan jag sitta där hela vintern. Det spelar ingen roll hur kallt det är. Jag hade en presenningskåta förut men det är en speciell känsla att sitta i en näverkåta och tänka tillbaka på när jag var liten och följde med pappa och renarna. Jag blir nostalgisk, säger han.
"Stora sjok näver"
På väggen hänger en ljuslykta och ett par samiska näbbskor. Renskinn värmer rumpan och små kvisthål släpper in ljus i mörkret.
Nävrets egenskaper gör kåtan i det närmaste vattentät och det är otaliga timmars arbete som ligger bakom uppförandet.
- För att få loss stora sjok näver måsta man ta det vid exakt rätt tidpunkt när björken savar före midsommar. Annars spricker det sönder.
Kent Andersson har fått laga bitar allt eftersom men med lite underhåll räknar han med att den ska hålla i 60 år.
- Fördelen med en sådan här kåta är att man är ensam om att ha en.