Hilding vill ha svar om 47 år gammal olycka
Efter en olycklig bergssprängning haglade stenar över Hilding Nilsson och hans kollega. Detta var 1963, men fortfarande återstår frågor: - En sten slog in pannbenet på min kamrat. Vad jag vet har Vattenfall än i denna dag inte tagit ansvar för det som hände, berättar Hilding Nilsson.
Hilding Nilsson har, förutom foton från sin tid som bergssprängare. även kvar sitt skjutkort utfärdat av Statens Vattenfallsverk.Det berättigade honom att leda sprängningsarbeten vid Letsi kraftverksbygge.
Foto: Therese Hedman
- När det började hagla sten var det bara att stå stilla och göra sig liten under hjälmen. Jag hade tur, en sten bara strök längs axeln. Men min kompis träffades i huvudet. Hjälmen sprack och pannbenet trycktes in, berättar Hilding Nilsson.
Överlevde mot oddsen
När stenregnet slutade såg Hilding Nilsson vilka skador hans kollega hade och rusade mot närmsta telefon.
Ambulans kom och den skadade fördes till Bodens lasarett.
- Enligt läkare hade han en chans på miljonen att överleva. Och det gjorde han, även om han blev borta från arbetet i sex månader och fick kronisk huvudvärk efteråt, berättar Nilsson.
Inget ansvar?
Men andra problem uppstod efter arbetsplatsolyckan.
Enligt Hilding Nilsson vägrade Statens Vattenfallsverk, som det då hette, ta på sig ansvaret eller ersätta hans kollega för skadorna.
- Eftersom mannen som utförde sprängningen inte hade något skjutkort ville inte Vattenfall ansvara för det som hände. Men han var ju anställd av företaget och hade blivit beordrad skjutningen av verkmästaren, som också var anställd av Vattenfall.
- Vare sig polisen, företaget eller facket brydde sig. När min kompis till slut återvände efter olyckan var det tal om att han inte skulle få tillbaka jobbet. Först då protesterade facket, säger Hilding Nilsson.
"Jag ger mig inte"
Efter flera år i södra Sverige återvände Hilding Nilsson till Norrbotten 1983.
Då sökte han upp sin före detta arbetskamrat som bodde i Boden.
- Han sa att han fortfarande inte hade fått skadan reglerad. Då ringde jag Vattenfall i Stockholm. De bad mig lämna in fackets protokoll från olyckan, men när min kompis försökte få tag i det fick han veta att det var borta. Då orkade han inte försöka mer och jag kunde inget göra utan fullmakt.
- På 90-talet dog min kamrat. Men jag är kvar som vittne. Jag tänker att Vattenfall kanske vill göra rätt för sig nu. I alla fall till hans anhöriga, säger Hilding Nilsson.
PT har varit i kontakt med Vattenfall, men eftersom olyckan skedde för 47 år sedan är det svårt att få fram papper på vad som hände.
Så jobbar vi med nyheter