De känner inte igen sig i att Vidsel skulle vara en bygd under avveckling som man kan tro när de styrande politikerna i Älvsbyn efter många års kamp verkar få sin önskan uppfylld om att lägga ner högstadiet och centralisera skolorna ytterligare.
Själva tror de på orten och har nyligen köpt industrifastigheten tvärs över från delikatessfabriken där de i dagarna ska öppna en ny bilverkstad med förhoppning att snart kunna nyanställa personal. De känner sig trygga att satsa i Vidsel, men erkänner att det är lite en kamp i motvind då framgångarna i byarna verkar vara närmast osynliga för kommunen.
– Det blir ju en oro när det ständigt ska dras ner. Att barnen får åka buss när de är fjorton kanske nu inte är det värsta som kan hända. Men vad ska de ta nästa gång när inte högstadiet är kvar? Utåt ser det ju faktiskt dåligt ut som f-n, säger Liv Stråman.
– Man känner ju själv att det blir ju tyngre att satsa när kommunen inte verkar vilja göra det. Så är det så klart, säger Kalle Stråman.
Kalle har bott hela livet i Vidsel, och Liv som ursprungligen är från Kåbdalis har bott här i sju år. De bor i dag i Bredsel med ett barn, än så länge. Liv arbetar som stadsplanerare på kommunen och de driver också ett småskaligt lantbruk med får och höns. De har släktingar som också valt att satsa på ett liv i Vidsel och köpt ett ödehus som ska renoveras.
– Det är den sortens satsning man gör med allt man har i sitt liv och sina barn. De hade ju aldrig flyttat hit om det inte funnits en skola, säger Liv.
– Samtidigt vet jag en familj som flyttat hit, men lagt ut sitt hus till försäljning nu efter nedläggningsbeslutet, säger Kalle.
De är noga med att påpeka att de inte är intresserade av att vara i tidningen och gnälla, mer att visa på den glädje och styrka som finns ute på landsbygden. De väntar inte på att Vidsel ska gå under utan tycker att det bör uppmärksammas hur bra det är i just "Vackra Vidsel".
– Det växer, vi blir fler och fler barnfamiljer och det finns stort intresse att hjälpa till. Det finns ju all den här drivkraften. Men det är som att det inte syns utåt. Det är som att nån inte vill att vi ska vara här, säger Liv.
– Vi ser att förskolorna i byarna är knökfulla. Så man undrar ju om den här nedläggningen är en permanent lösning på ett tillfälligt problem. Vad skulle krävas för att få tillbaka högstadiet när det väl är borta men behövs igen? undrar hon.