Det var under en övning på robotbasen i Vidsel den 4 februari som olyckan var framme. Rekryterna skulle lasta en bred plog, som används för att ploga start- och landningsbanan, på ett lastbilssläp.
– I samband med att vi skulle lasta plogen släppte kättingarna så plogen välte och klämde fast rekryt Fransson mellan ett lastbilssläp och själva plogfästet, säger instruktören Johan Gradin.
Han övervakade själva lastningen stod i närheten när olyckan inträffade.
– Jag såg ju att det var fara och färde på gång. Då var det bara dra för allt man är värd, prio ett var ju att få bort plogen och få loss rekryten. Det såg inte bra ut.
Rasmus Fransson har klara minnesbilder från större delen av händelsen.
– Det svartnade någon gång, men jag kommer ihåg detaljer. Det enda jag inte kommer ihåg var när plogen välter. Jag kommer bara ihåg att jag ramlar bakåt och att det gör ont. Jag fick släpet i ryggen och plogen i magen.
Han uppskattar att han låg klämd i tre-fyra sekunder.
– Den väger 1,5 ton i sin helhet när den hänger, men vi har funderat fram och tillbaka på hur tung den egentligen var. Det är svårt att säga, säger Johan Gradin.
När 19-åringen hasade sig ur det klämda läget tog han sig ett par meter – sedan föll han ihop.
– Jag blev yr och så började det blixtra i hela huvudet, så jag la mig ner på marken och började jag spy. Sedan började jag tänka att "fan, jag har brutit ryggen", för det kändes inte bra. Det gjorde inte riktigt ont, men det kändes obehagligt.
Han tappade även synen ett par minuter.
– Det var riktigt läskigt när jag låg på marken och inte kunde se längre. Då var jag inte kaxig. Men jag började göra mig själv arg, jag skyllde på mig själv och fick upp adrenalin i och med det. Då kom synen tillbaka. Det var en lättnad.
Olyckan orsakade inre skador som krävde en omfattande operation.
– De visste att det var en läcka någonstans, men de såg inte var. De har tagit ur majoriteten av tarmarna för att försöka hitta läckan. De hittade en reva i tolvfingertarmen. Den sitter precis bakom ryggraden, så det som hade hänt var att jag komprimerades så hårt att tarmen tog i ryggraden och det var det som gjorde att det blev ett hål. När de ändå öppnade upp mig gick de igenom hela mig i princip. Jag har fått ett stort ärr från bröstbenet och neråt, säger Rasmus Fransson och måttar upp två decimeter mellan händerna.
Stygnen kommer att sitta kvar ett tag och musklerna är borta.
– De var ju rätt av, så det finns ingen styrka i bålen längre. Men jag kommer förmodligen att bli helt återställd som det ser ut nu.
Han vill rikta ett tack till F21 och han är imponerad över hur hans kollegor agerade.
– Vi övar med skarp skada, men man tänker inte så mycket på det. Nu när man var den skarpt skadade så såg man hur det gick. På tre minuter så låg man på ett liggunderlag och hade en sovsäck och stor jacka på sig. När ambulansen kom sa de att det var den bästa överlämningen de någonsin fått. Det var riktigt proffsigt gjort, säger Rasmus Fransson.
Johan Gradin fyller i:
– Jag glad att man har förkovrat sig i utbildningen så mycket som man har gjort och att man har gjort sina hundra armhävningar varje morgon. Jag är tacksam över att det gick så bra som det gick.