Gaja är en treårig jämthundstik med massor av spring i benen. Inte minst nu när älgjakten är i full gång.
Häromdagen var det dags för lite motion i skogen runt Finnäset utanför Vidsel, där hemstället ligger.
Husse Patrik Nilsson erbjöd dottern Anna-Lena och mågämnet Markus att följa med på skogspromenaden. Och för säkerhets skull tog han geväret med sig.
Vittring på älg
Sällskapet hann inte långt förrän Gaja fick vittring på en älg.
Men ståndskallet var lika intensivt som kort, innan älgen drog iväg och försvann.
Efter det började trion traska hemåt.
- Men när vi var 800
meter från gården, strax intill vår egen kohage, började Gaja skälla på nytt.
Mumsade lingon
Pejlingsutrustningen visade att tiken hade ståndskall på ett djur 140 meter in från skogsbilvägen.
Patrik och Marcus smög iväg in över tallheden för att titta på älgen - som visade sig vara en livs levande björn.
- Den lufsade fram bakom en rotvälta och verkade helt obrydd över hunden. Istället låg all koncentration på några lingontuvor som björnen åt ifrån.
Fritt skottfält
Patrik Nilsson osäkrade geväret, tassade sakta framåt, tog stöd mot en tall och 40 meter ifrån var det fritt skottfält.
- Jag träffade i bogen. Björnen rullade runt, reste sig, vrålade och gjorde ett utfall med ramarna mot hunden.
Pang! Andra skottet fällde nallen.
- Man är inte så kaxig i sådana lägen och jag sköt ett tredje skott för att försäkra mig om att den var död.
- Jag har jagat älg i tio år men ser mig fortfarande som en prao-elev på området. Några älgar har jag fällt, men det här överskuggar allt jag tidigare varit med om.
Urtagen vägde björnen 130 kilo. Enligt beräkningar höll den en matchvikt på 165 kilo.
Skinnet i frysboxen
Nu finns skinnet i Nilssons frysbox i väntan på transport för beredning.
- Köttet har jag sålt till ett företag som förädlar viltkött.
- Det blev rätt bra utdelning på den timslånga skogsturen, konstaterar Fredrik Nilsson, en sjundedel av Finnäsets jaktlag som hittills i höst fällt en fjolårskalv.
Plus en björnhanne.