Även skogsbranden lämnat sina spår på många av naturvårdsträden har de allra flesta tallarna klarat sig bra på grund av sin tjocka bark.
För snart två år sedan kämpade flera kommuners räddningstjänster och hemvärnet gemensamt mot lågorna på Lapmoberget i över en vecka. Med hjälp av skotare, grävmaskiner, släckbilar och helikopter fick man till slut stopp på eldens framfart, men då hade över hundra hektar redan brunnit. Nu, bara två år senare, börjar nya skott titta upp genom kolbädden och lingonriset börjar komma tillbaka.
– Det är verkligen fint att se hur det återhämtar sig. Det är torra marker efter en torr period men ändå verkar plantorna klara sig bra här, det är glädjande, säger Karl Tiger, skogsskötselledare på Svea skog och tittar på en stadig fjolårig tallplanta.
En del av Lapmoberget var markberett för skogsplantering innan branden, där har Svea skog kunnat plantera ny skog som vanligt. Det finns också en hel del ungskog kvar på berget, torr och död. De yngre träd som överlevde branden har sågats ner och de döda får stå kvar. Sen har ett planteringslag gått fem personer i bredd mellan träden för att få till nya raka rader med skogsplantor.
– Vi röjde de levande och lämnade de döda. Hade vi gjort lämnat träden med grön krona så hade de konkurrerat ut de nya plantorna. Och att såga ner allt och markbereda hade varit dyrt och tidskrävande. De döda träden faller av sig själva i sinom tid, säger Karl Tiger.
Men det är inte bara planteringslagen som gör att det grönskar ur den svarta jorden. Lövträden har inte klarat sig, men de gamla tallar som sparats som naturvårdsträd för att höja naturvärdet i ekosystemet ynglar också av sig som aldrig förr. Även om det är långt till tallarna tar det inte många sekunder att leta upp de blivande tallar som kommit naturligt från frön som börjat titta upp.
– De stora tallarnas tjocka bark klarar skogsbränder utan problem. Och man kan väl säga att tallen blir lite stressad av en skogsbrand och föryngrar fler kottar, det går väldigt fort att sprida många frön efteråt, säger Tiger.
Den på många ställen blottlagda mineraljorden är jättebra etableringspunkter för plantor, klart bättre än att de ska försöka börja växa i ris eller mossa.
Det bortbrända ytskiktet kan också vara en fördel för att ny växtlighet ska få fäste. Tiger pekar på en liten fläck där inte mindre än fem tallplantor fått fäste.
– Som på den här blottlagda mineraljorden. Det är en betydligt bättre etableringspunkt för plantorna än om fröna skulle falla på mossa. Och etableringen är A och O för om plantorna ska överleva eller inte. Det ska bli spännande att följa det här beståndet framöver, säger Tiger.