Aini Hjerpe blev blind 1994. Samma år trädde LSS i kraft (se faktaruta).
I propositionen angavs att personer med "grava syn- och hörselskador" skulle ingå i lagen, som skulle ge den funktionshindrade "möjlighet att leva som andra".
Men något gick snett och i den färdiga lagtexten angavs inga diagnoser. Domstolar har senare tolkat att grava synskador inte räknas som "betydande svårigheter" i det dagliga livet.
Det innebär att kommuner kan ge avslag till gravt synskadade personer som söker hjälp enligt LSS.
Därför faller Aini Hjerpe under den klenare socialtjänstlagen. Hon får tre timmars ledsagning i veckan, trots ett större behov. Triviala vardagsaktiviteter som att ta promenader, hantera räkningar eller handla mat är hopplösa att utföra själv.
- Jag hittar inte ens till rätt avdelning i mataffären. Jag ser inga priser eller bäst före-datum. Jag vet inte vad som finns i en förpackning, vill jag köpa bönor kanske jag kommer hem med kattmat, säger Aini Hjerpe.
Risk för kostnader
Ett ständigt hot är att Älvsbyn skulle haka på avgiftsbeläggningen för ledsagning som sker via socialtjänstlagen. Fyra av tio kommuner tar nämligen betalt och månadskostnaden blir cirka 1 700 kronor för vårdtagaren. Vård enligt LSS är däremot kostnadsfritt.
- Man har inte råd som sjukpensionär. Många hamnar i en situation där de måste välja mellan isolering eller dyra kostnader. Det är inte rätt att vi ska betala hundralappar varje timme för att få en nypa frisk luft. Ingen annan skattebetalare gör ju det, säger Aini Hjerpe.
Storforsen är bara en stund bort med tandemcykeln. Under turerna kan Aini känna sig fri och behöver inte oroa sig för var hon sätter fötterna, men förutsättningen är sambon Jarmos support.
- Samtidigt vill man inte belasta anhöriga. Många synskadade vill motionera men det är omöjligt. Där kan en ledarhund hjälpa till, men bara ledsagaren kan syntolka sådant jag missar, säger Aini.
Aini Hjerpe är även aktiv inom Synskadades riksförbund som kämpar för att täta hålet i LSS. Målet är att se nationellt enhetliga regler, istället för den lokala tolkning som sker i dag.
- Otillgänglighet klassas som diskriminering enligt FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Om konventionen och lagstiftningen stämde överens skulle vi synskadade omfattas av LSS, konstaterar Aini Hjerpe.