Micke Renberg tycker nämligen att elitsatsningarna kommer alldeles för tidigt.
– En ungdomsledares viktigaste uppgift är ju att se till att barnen får en positiv upplevelse, att de har kul tillsammans och att de fortsätter att spela så länge som möjligt, säger han och fortsätter:
– Eliten har ofta svårt att förstå breddens betydelse, men en kille som slutar i tonåren med positiva minnen kommer tillbaka som publik, sponsor – och pappa. Det gör inte den som blivit utslagen vid 9–10 års ålder.
Spontanidrott
Renberg är en stor anhängare av bredd- och spontanidrott och tycker det är tråkigt att hockeyringar monteras ned, att sporthallarna är låsta och att barn tvingas välja sport, att de inte kan hålla på med flera. Att det bara finns organiserad idrott i föreningsregi, inget spel och lek bara för att det är roligt.
– Med det här genomorganiserade sportandet tror jag vi förlorar en hel massa nya idrottsledare också. Måste man ringa ihop lag och organisera träning och matcher själv, ja då tränas man i ledarrollen, säger Renberg. Och en fotbollshall är väl bra, men det kommer att bli ännu svårare att hålla på med flera idrotter samtidigt.
Efter att han lagt skridskorna på hyllan efter en sällsynt lysande hockeykarriär i landslaget och elitserien och som proffs i NHL, ägnar sig Mikael Renberg nu mest åt helt andra saker men finns kvar i sporten så tillvida att han fungerar som expertkommentator för hockeysändningarna i SVT.
– Och det blir nog en omgång till, vi har inte skrivit något kontrakt än men det är på gång, säger han, men berättar också att han "blir litet trött på sig själv ibland".
Fysioterapeut
Med det menar han, att expertkommenterandet har en viss livslängd, att det inte är något man kan hålla på med särskilt länge. När man ledsnar på sin egen röst och tycker att man upprepar sig – ja, då kanske man ska göra något annat istället.
Och det gör Renberg. Efter hockeykarriären har han utbildat sig till sjukgymnast, eller fysioterapeut som det heter numera, och arbetar nu vid Capio Artro Clinic i Stockholm, ett företag som mest är inriktat på idrottsskador. Och ja, han har flyttat till Stockholm.
– Vi flyttade till Lidingö i februari, men har ju kvar huset på Fårön så här är vi nästan hela sommaren, men Miranda är från Varberg så det måste vi hinna med några veckor också, vi kommer därifrån nu, berättar han.
Hemma i Piteå finns egentligen ingenting på agendan annat än att vila och må gott. Men en ständig ström av besökare hör till. I Piteå finns ju både barndomsvännerna och släkten, bland annat systrarna med familjer och mamma och pappa.
Starka tjejer
Yngsta dottern Edith har hunnit bli 2,5 år och blir storasyster i januari, då Mikael Renberg ska bli pappa för tredje gången. Och det är i rollen som pappa han kan tänka sig ett tränaruppdrag.
– Jo, det skulle jag göra för mina barns skull, och då hoppas jag att jag kan bli en bra och ödmjuk tränare, en som låter ungarna ha kul och utvecklas och inte en som driver på.
Renberg gläds åt damhockeyn, han tycker det är viktigt att båda könen finns med och att man satsar på tjejerna också.
– Där tror jag Lule Hockeys engagemang i Munksunds damer kommer att betyda mycket för sporten.
Spelarna är redan fina förebilder som fått en hel massa unga tjejer att våga testa hockey, konstaterar han. Och på tal om förebilder, berättar Renberg att Astrid Lindgrens många starka tjejer – Pippi Långstrump, Ronja Rövardotter, Madicken med flera – betyder mycket. Barnfilm i det Renbergska hemmet är liktydigt med Astrid Lindgren, även när PT hälsar på i stugan på Fårön.