LÄNET
I Stockholms län var andelen kvinnor över 40 år som fick vård i den specialiserade öppenvården för klimakteriebesvär mer än sex gånger större än andelen i Norrbotten. 5,5 procent jämfört med Norrbottens 0,9 procent.
Det visar färska siffror från Socialstyrelsen för 2017. Skillnaderna beror på tillgången till gynekologiska mottagningar och kvinnosjukvård.
– Skillnaderna är inte förvånande eftersom vården i allmänhet inte är rättvist fördelad i hela landet, säger professor Angelica Lindén Hirschberg, professor i gynekologi och obstetrik på Karolinska institutet till Nyhetsbyrån Siren.
Anna Pohjanen, länsverksamhetschef obstetrik/gynekologi tror att olikheterna i klimakterievård inte handlar om läkarbrist utan om att man organiserat vården olika på olika delar i landet.
– Vi har en viss brist på gynekologer, men den är främst i Malmfälten där vi för närvarande inte har några fast anställda specialistläkare utan är helt beroende av inhyrda och timvikarier. I Piteå har vi som regel inte stafetter annat än enstaka dagar, svarar hon via mejl.
Hon tycker inte att den gynekologiska vården är sämre i länet än i Stockholm.
– Att gå på gynundersökning utan att man har besvär är inte något som rekommenderas generellt, vare sig i Stockholm eller här. Att en del kvinnor önskar göra gynundersökning trots att de är besvärsfria är tyvärr inte en service som offentligt finansierad sjukvård kan ge.
Klimakterievård i Norrbotten handläggs i första hand på hälsocentral.
– Där har man en bred helhetssyn på patienten och hennes livssituation, något som är bra när det handlar om klimakterieproblem som långt ifrån bara handlar om hormoner för alla. Vi har sedan mer än 15 år en tydlig riktlinje för handläggning av besvären och ansvarsfördelningen mellan primärvård och gynekologisk vård, säger Pohjanen.
Enligt Angelica Lindén Hirschberg, kan den ojämlika fördelningen av gynekologmottagningar i landet leda till att kvinnor på mer avlägsna orter kanske inte söker alls eller uppsöker en vårdcentral i stället för att besöka en gynekolog. Det kan då innebära att man inte få den vård man behöver.
– Detta tillhör gynekologens specialområde så generellt har gynekologer mer kunskaper än allmänläkare, säger hon.
Pohjanen anser inte att man kan tala om bättre och sämre kunskaper.
– Allmänläkare kan mer om andra saker som gynekologer inte är så bra på, vi har olika kompetensprofil.