Bruset från forsen hörs svagt i bakgrunden. Det vita skummet glimmar till mellan träden. Bara ett stenkast bort finns en plats för spänningssökande. Sedan slutet av 60-talet har besökare utmanat sina rädslor vid Döda fallet. Vattnet ramas in av klipporna som reser sig mot himlen. Det är ett kraftprov att ta steget ut i luften, falla tolv meter och fångas upp av vattnet. Benny Granlund från Bredsel kommer ihåg första gången han hoppade som barn.
– Jag kom hit och tittade först. Sedan, när det var badväder, så var man mentalt redo att hoppa.
Han har många minnen från Döda fallet.
– Vi samlade tomburkar som vi pantade och kunde köpa karameller för.
När hans son Niklas var ungefär tio år tog han med honom.
– Jag visste att han skulle vilja vara här uppe, så det var lika bra att visa var man inte fick hoppa, säger Benny Granlund.
För några tusen år sedan rann Piteälven ut i havet där Storforsen nu finns. Landhöjningen fick vattnet att söka sig ner i berggrunden för att hitta nya vägar.
När forsen bildades var den mycket bredare. Timmer flottades där, men det var besvärligt att transportera det. År 1873 beslutades att rusta upp Storforsen.
– De byggde stenkistor längre upp och flyttade fåran för en djupare flodled, säger Vidselbon Jonny Lindström.
Vattnet trycktes lite åt sidan. Så bildades Döda fallet. Enligt guiden Conny Granlund dröjde det innan det blev populärt att hoppa från klipporna.
– Det var inte förrän i slutet av 60-talet, säger han.
När Jonny Lindström var tonåring brukade han och hans vänner hoppa och vid några tillfällen fick de allt större publik.
– Det hände att vi slutade hoppa och ville ha betalt så vi kunde köpa glass. Vi tog fem kronor från varje person. Det var aldrig något problem att få det, säger han.
Många besökare utmanade sig under tisdagen. En efter en fångades de upp av vattnet.
Niklas Granlund, från Bredsel, gör volter i luften. Han har tidigare hållit på med gymnastik och friskidåkning.
– Man landar likadant. Enda skillnaden är om det är i pudersnö eller vatten, säger han.
Anna Karlsson från Bredsel har bott på olika ställen, men flyttade tillbaka till sina hemtrakter för några år sedan. Hon har många barndomsminnen från Döda fallet.
– Jag cyklade hit och grillade. Innan man kunde simma var man i de små pölarna, men sedan hoppade jag från tio meters höjd.
Hennes familj har lekt på platsen i fyra generationer och hon trivs här.
– Det är en upplevelse att vara här. Det är väl värt ett besök.