För den som aldrig besökt Storsund tidigare kan vägen dit te sig lång och snirklig, stundtals enbart belagd med grus. Men väl framme går det inte att ta miste på det som många menar håller hela byn vid liv – Norrbottens bildemontering. Totalt tar bildemonteringen 16 och ett halvt hektar i anspråk, vilket kanske också var anledningen till att så många läsare kände igen byn på flygbilden i förra veckans PT. Bara det senaste året har vd:n Anders Jansson investerat sex miljoner i företaget, så visst finns det framtidstro i Storsund. Om än medelåldern i byn för närvarande är stigande.
– Jag startade bildemonteringen 1973, tio år senare hade medelåldern i byn halverats, berättar Anders Jansson.
Själv bodde han bara kvar ett år, sedan flyttade han till Älvsbyn. Av hans 27 anställda bor bara två i byn.
– Det är enklare för mig att pendla, istället för att resten av familjen ska göra det, säger Tony Eriksson, som själv kommer från Storsund.
Hans föräldrar drev matbutiken tills den slutligen slog igen 1996. Och byns skola, den var redan nedlagd 1973, när Anders Jansson kom till Storsund för första gången.
Sonja Andersson har bott i byn sedan 1949. Hon minns skogskolan, som stängde 1960.
– Det var mer rörelse i byn då, konstaterar hon.
Men det är inte rörelsen, utan lugnet och närheten till skogen, som lockar de flesta av Storsunds invånare i dag.
– Jag älskar att vara i skogen och plocka bär. Jag plockar till och med tranbär, de är jättenyttiga och spännande att plocka, på myrar, berättar Sonja Andersson.
Hon är precis i färd med att förbereda sitt jordgubbsland för plantering.
– Jag har bestämt mig för att sätta en rad med potatis också i år, säger hon.
Sonja Andersson har rått om sig själv i många år. Men hon har god hälp av grannen Harry Brännare.
– Nu får han hjälpa mig med veden. Fram till för två år sedan klyvde jag den själv, säger Sonja Andersson.
Det var kärleken som lockade Harry Brännare till Storsund. Och han drog med sig resten av familjen Brännare till byn.
– Det som är så skönt med att bo här ute är att man kan ha lite skräp på gården utan att det stör någon, säger sonen Thomas, som tävlar i folkrace.
Han och familjen övergav Stockholm för Storsund för fyra år sedan.
– Vi trivs jättebra här. Lugnet och naturen, det är helt oslagbart, säger Thomas Brännare.