Alex lämnar familjen för att strida i Ukraina

Männen röker var sin cigarett runt den silvriga SUV:en. Registreringsskylten avslöjar att den kommer från Storbritannien, men flaggan som fästs framför bakfönstret visar lojaliteten för Ukraina.

Alex och de tre andra männen i bilen känner inte varandra sedan tidigare, men har träffats under resan.

– Jag sa till min fru att jag aldrig skulle kunna leva med mig själv om jag inte åkte, säger Alex, som har ukrainsk bakgrund.

Det är några mil kvar till gränsen vid polska Korczowa. Men de fyra männen har bråttom och måste köra iväg så fort som möjligt.

Tackar för vapen

Alex är 48 år och har en fru och dotter hemma i London. Att säga till dem att han skulle åka för att kriga och kanske aldrig återvända var inte lätt. Men de förstod ändå, säger han. Det är inte hans första vända. När Ryssland invaderade östra Ukraina 2014 lämnade han också tryggheten i Storbritannien för att ansluta sig till striderna. Då stannade han i två år, innan han åkte tillbaka till familjen.

– Förresten, så har jag en hälsning till Sverige, säger han när bilen stannat igen, nu bara några hundra meter från Ukraina.

– Jag tror ni ger oss några granatgevär? Tack för det, säger han och syftar till de 5 000 Pansarskott 86 Sverige i ett historiskt beslut lovat att skicka till Ukraina.

Han vill inte ge några kommentarer om huruvida han någonsin använt ett. Men han har stridserfarenhet, betonar han.

– Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak. Man blir sig aldrig lik efter att ha sett krig. Varje gång jag kommit hem har det tagit ett tag att återanpassa mig. Jag måste låsa in mig och vara ensam i några dagar innan jag kan gå ut i samhället igen.

De andra männen som rest med Alex håller sig tysta i bakgrunden. De verkar vänta på något, innan de kan åka vidare.

"Vi eller dem"

Sedan kriget bröt ut på nytt den 24 februari uppges hundratals, enligt vissa uppgifter tusentals, ha rest till Ukraina för att strida. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj har uppmanat alla med stridserfarenhet att ansluta sig till de internationella förband som upprättats.

Alex säger att han inte tycker illa om de ryska soldaterna, egentligen känner han ingenting.

– Jag är kall. Lugn. Inget hat, ingen rädsla.

Han tycker däremot synd om soldaterna. Enligt hans vänner som redan befinner sig i Ukraina är de flesta mycket unga.

– De verkar inte haft mycket till val. Man ska ha respekt för sin motståndare. Men i slutänden har fienden inget kön, ingen ålder. Det handlar om vi eller dem.

Ingen fred utan förlorare

Plötsligt ringer en telefon. Ringsignalen spelar ledmotivet från James Bond-filmerna. En av männen, som presenterar sig som Igor, svarar. Efter ett kort samtal vinkar han in alla till bilen igen. Det är dags att åka.

Alex säger att han kommer resa hem först "när jobbet är klart". Han vill inte sia om framtiden, men tror att freden kommer dröja.

– När krig väl brutit ut slutar det inte förrän någon besegrats.