Tecknen pĂ„ det pĂ„gĂ„ende kriget i Ukraina Ă€r mĂ„nga och finns överallt i Vilnius. Redan utanför stadens flygplats möts besökare av en affisch med frasen "Ăra Ă„t Ukraina" mot en blĂ„gul fond, och i fönster, bilar och pĂ„ balkonger runt om i staden har invĂ„narna placerat ukrainska flaggor för att visa sitt stöd.
NĂ„gra dagar efter den ryska invasionen samlades tusentals mĂ€nniskor under fyra dagar i en park framför den ryska ambassaden i staden för att protestera mot angreppet. Protesterna fick ocksĂ„ ett mer konkret uttryck, dĂ„ gatan framför ambassadbyggnaden efter ett beslut av stadens borgmĂ€stare fick ett nytt namn â och numera heter De ukrainska hjĂ€ltarnas gata.
"Ăr orolig som mamma"
I dag vittnar efterlÀmnade plakat, med budskap som "Dra Ät helvete, ryska krigsfartyg" och "Voldemort, go home", om demonstrationerna pÄ den annars idylliska platsen, dÀr ett antal Vilniusbor njuter av solen under en av de första vÄrdagarna.
Indre drar en barnvagn med sin Ă„tta mĂ„nader gamle son över bron som byggts över en damm med simmande Ă€nder. Hon var en av demonstranterna de dĂ€r första dagarna efter invasionen dĂ„ en chockvĂ„g drog genom Litauen â och hon Ă€r rĂ€dd.
ââSom mamma Ă€r jag vĂ€ldigt orolig â det Ă€r en stor skillnad nĂ€r man har barn jĂ€mfört med om man bara har sig sjĂ€lv att tĂ€nka pĂ„. Om kriget skulle komma hit hade jag stannat kvar om jag varit ensam, men nu ... Jag vet inte vad jag skulle göra, sĂ€ger hon till TT och fortsĂ€tter:
ââOch jag tror inte att Ryssland nöjer sig med Ukraina. Kriget kommer inte att ta slut dĂ€r.
Ăven Laura, som Ă€r pĂ„ vĂ€g hem frĂ„n sin arbetsplats i nĂ€rheten av parken, sĂ€ger att hon Ă€r rĂ€dd och framför allt chockad över den ryska invasionen.
ââJag trodde aldrig att det hĂ€r skulle hĂ€nda. Visst hade man talat om riskerna pĂ„ nyheterna, men jag trodde inte att nĂ„got sĂ„dant kunde hĂ€nda pĂ„ 2000-talet. Vi vill inte ha ett tredje vĂ€rldskrig â frĂ„gan Ă€r vad Putin vill, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
ââRyssarna verkar stödja Putin, sĂ„ hur det hĂ€r slutar Ă€r omöjligt att veta. Men jag hoppas att det tar slut snart och att de lĂ€mnar Ukraina.
"Redo att försvara vÄr frihet"
En anledning till den stora oron i Litauen efter den ryska invasionen av Ukraina Àr landets utsatta geografiska position, dÀr man delvis befinner sig inklÀmd mellan Belarus och den ryska, hÄrt befÀsta, exklaven Kaliningrad.
Litauen blev 2004 medlem av försvarsalliansen Nato men trots det finns en oro att landet Àr ett potentiellt mÄl i den strategi som nu förs fram av Putin.
En bit lÀngre bort i parken framför den ryska ambassaden i Vilnius stÄr en Àldre man och betraktar högarna med plakat pÄ avstÄnd. Algimantas, som har en kamera runt halsen, sÀger att han visserligen tror att Litauen i och med sitt Natomedlemskap Àr tryggare Àn Ukraina nÄgonsin var, men tillÀgger uppgivet:
ââI och för sig trodde ingen för tvĂ„ veckor sedan att Ryssland skulle invadera Ukraina â sĂ„ vem vet nĂ„got över huvud taget? Jag hoppas att Nato hĂ„ller sitt löfte, men jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ det.
SjÀlvstÀndigt 1990
Litauen var ocksĂ„ den första av sovjetrepublikerna som i en vĂ„g av nationalism deklarerade sin sjĂ€lvstĂ€ndighet 1990. Enligt Lukas, som sitter och vĂ€ntar pĂ„ en vĂ€n pĂ„ Vincas Kurdica-torget i centrala Vilnius, finns nationalismen i dagens Litauen framför allt i den yngre generationen â som ocksĂ„ Ă€r redo att försvara sitt land om sĂ„ skulle krĂ€vas.
ââKanske beror det pĂ„ att mĂ„nga i min generation har pluggat utomlands och fĂ„tt insyn i andra lĂ€nder. Det gör att vi Ă€r beredda att försvara den frihet vi har hĂ€r, sĂ€ger han.
Landets historia Ă€r dock alltid nĂ€rvarande Ă€ven bland de yngre invĂ„narna â och vid den ryska invasionen av Ukraina vĂ€cktes obehagliga minnen till liv, enligt Karolina, som Ă€r ute och rastar sin labrador i parken framför den ryska ambassaden.
ââMed tanke pĂ„ vĂ„r historia Ă€r jag rĂ€dd, Ă€ven om de första dagarnas panik efter invasionen i Ukraina har försvunnit. Nu Ă€r vi mer rationella, sĂ€ger hon och tillĂ€gger:
ââMen vi Ă€r vana vid att vara rĂ€dda för Ryssland.