Innan träningen på fredagseftermiddagen är det möte. Tränaren går igenom motståndarlagets laguppställning inför den kommande matchen mot Umeå och det pratas taktik, skador, styrkor och svagheter.
En av de som lyssnar är backen Ronja Aronsson. Hon har spelat fotboll sedan hon var sex år gammal, då började hon i MSSK.
– Där spelade jag tills jag var tolv. Då började jag på Pitholmsskolan, träffade de som spelade i PIF och just då var de ett bättre lag i min årskull. Det var då Gothia och andra stora cuper började så jag bytte dit men spelade inte så länge innan jag började i Alviks division 2. Där spelade jag i en säsong innan jag fick börja träna här med A-laget. Jag var tretton när jag debuterade och började träna ett år senare.
Debuten som 13-åring i allsvenskan gjorde Ronja till den näst yngsta någonsin att spela i den högsta divisionen. Då var det med ett lärlingskontrakt, det vill säga att få träna med A-laget och spela med dem när det behövs men att samtidigt få spela med de undre divisionerna.
– Just året jag gick upp var det mycket skador i laget så jag hamnade på bänken och fick göra något inhopp, berättar Ronja.
Kommer du ihåg minuterna på planen i allsvenskan?
– Allt gick ju fruktansvärt fort på planen, men det är klart att det var en upplevelse. Jag kommer ihåg hur nervös jag var innan, jag har aldrig har varit så nervös. Men det var väldigt kul att få hänga med, träna med de stora tjejerna och se hur de förberedde sig för match och så.
Idag är hon en av de ”stora tjejerna” och tränar fotboll ungefär nio gånger i veckan inklusive match.
För en dödlig verkar det kanske som en omöjlighet, med ett träningspass om dagen, ibland två, men för Ronja är det snarare ett heltidsjobb.
– Ja, eller, det är ju mer som en hobby, hade jag inte tyckt det var roligt hade jag ju inte gjort det medan man kanske hade gjort det om det var ett vanligt jobb. Men det är klart att det blir seriöst. Man kan inte fara iväg på någon konsert med kompisarna eller vara ute och dricka på en helg eller så, fotbollen prioriteras alltid först,
Har den alltid gjort det?
– Jo, fotbollen har alltid gått först.
Har du någon gång känt att du inte vill träna?
– Under försäsongen är det mycket hård styrka och löpningar, då känner man ibland att man egentligen inte orkar fara till gymmet. Men jag har aldrig känt så om själva fotbollen, det är alltid kul.
Förutom klubben spelar Ronja också i landslaget. Förra sommaren tog hon EM-guld tillsammans med F19, det stoltaste ögonblicket i karriären hittills.
– EM-guldet är fortfarande svårt att ta på. Det var så bra sammanhållning i laget, det hade aldrig gått så bra för oss någonsin innan och under EM:et funkade allt perfekt, det hade inte kunnat bli bättre. Finalen kändes som vilken match som helst men när vi hade vunnit... man fattade inte att vi hade tagit guld, man var bara så glad för att alla andra var det.
Just lagsammanhållningen betyder mycket för Ronja och det är någonting som hon märker i övriga sammanhang också.
– Fungerar inte kemin med andra människor så fungerar även jag sämre. Hade jag vantrivs i en klubb hade jag garanterat presterat sämre, men trivs truppen trivs jag också.
I framtiden är det landslaget som lockar mest för Ronja, men också spel utomlands. Huvudsaken verkar vara att fotbollen får vara med.
– Jag trivs med bollen och att man får vara med den varje dag, det är det som är roligast.