Bland gråsuggor och tusenfotingar

Så länge han kan minnas har 13–åriga Hugo Andersson lyft på alla stenar han kan hitta, på olika sätt utforskat djur- och naturlivet och läst böcker för att lära sig mer. Insekterna är det som lockar mest.

Vandrande pinnar. Två vandrande pinnar kommer kanske snart bli fler. Närmare 50 ägg har de lagt, förhoppningsvis kommer de kläckas och bli pinnbebisar.

Vandrande pinnar. Två vandrande pinnar kommer kanske snart bli fler. Närmare 50 ägg har de lagt, förhoppningsvis kommer de kläckas och bli pinnbebisar.

Foto: Linnea Lundström

UNG2016-01-15 08:49

På golvet leker katterna och utanför huggs veden som ständigt fylls på i kakelugnen i köket. Det är vinter, och det insektsliv som fascinerat Hugo Andersson sedan han var liten är kanske lite mindre aktivt just nu, men på hans skrivbord i rummet i det gamla, gröna huset i Jävre lever det i allra högsta grad.

I terrarier bor bland annat vandrande pinnar, afrikanska tusenfotingar, gråsuggor och minimala urtidsdjur av olika slag. I en skål intill simmar en ål.

– Jag har samlat på insekter hela mitt liv, och lärt mig själv av att observera djurens beteenden, berättar Hugo.

– Ja, när vi hälsade på hans mormor och morfar nere i Skåne kunde man se så fort Hugo varit där. Då låg stenar, barkbitar och löv på sniskan över allt, säger mamma Marie från köksbänken, som lärt honom stoppa upp fjärilar, läst böcker på ämnet för honom innan han kunde läsa och följt med ut bland blad och grenar.

Om somrarna finns det mycket att göra på gården. Vid vägkanten finns en stor myrstack som Hugo vårdar.

– Myrorna vill ha sol, så vi brukar klippa bort det sly som växer runt om. Det är bra att ha myrstackar på gården, det håller hästmyror och andra mindre trevliga djur borta.

Han hjälper också grodorna över vägen när de ska ta sig från övervintringen till träsket, så att de inte blir överkörda.

– Och på sommaren kläcks spindelungarna bakom ladan. Då spinner de ett nät som blir som en fallskärm, så man brukar kunna kolla på hur det flyger spindlar i luften.

Medan många andra kanske skulle ta avstånd från små, mångbenade varelser, plockar Hugo alltså upp dem och spenderar mer tid utomhus än inne. Trots det är fascinationen svårförklarad.

– Jag tycker det är väldigt häftigt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag vuxit upp där det finns väldigt mycket djur och natur.

Att han bor på rätt plats går inte att förneka. Runt gården är djurlivet rikt och man behöver inte gå långt för att stöta på någonting intressant. Även om samlandet av insekter är kul, går många inte att ha i terrarierna utan får stanna kvar i det vilda – men inte utan att först hamna under lupp.

– Det finns ett träsk här nedanför, Långsjön, där finns mycket mygg och sländor. Sländorna kommer hit till åkern bredvid, även många ovanliga fjärilar. För några år sedan håvade jag en sländlarv som jag hade i en burk och såg när den kläcktes.

I framtiden vill han definitivt jobba med sitt intresse. Utan att veta exakt på vilket sätt så står det säkert att det så mycket som möjligt ska ha med djur och natur att göra.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om