Hon har styrt förhandlingarna i resningsrättegången mot Kaj Linna med järnhand och samtidigt haft glimten i ögat. Det har bidragit till struktur, ordning och reda men också att alla inblandade kunnat slappna av och berätta det de skulle berätta utan alltför stor nervositet.
Hovrättspresidenten Margareta Bergström har av alla inblandade bedömts som kunnig och kompetent.
På torsdagen meddelade hon och Hovrätten för Övre Norrland sin dom där Kaj Linna frikänns helt och hållet från mordet och det grova rånet i Kalamark 2004.
– Vår slutsats är att den bevisning som presenterats i rättegången är otillräcklig och därför inte kan leda till en fällande dom, säger Margareta Bergström.
I sina domskäl skriver hovrätten bland annat att teknisk bevisning helt saknas och att indiciemålet bygger på en enda mans utpekande, vars tillförlitlighet bedöms som osäker.
– Det kan inte heller uteslutas att vittnet, som efter att förundersökningen återupptagits varit misstänkt för medhjälp till brottet, kan ha haft ett egenintresse av att peka ut Linna och att hans uppgifter därför måste behandlas med försiktighet.
I klartext säger Bergström att huvudvittnet inte varit trovärdig då han vittnat i rättegången, PT har också berättat om hans luddiga vittnesmål som påfallande ofta avslutats med "jag vet inte", "det verkar rimligt", "jag minns inte" och "det är möjligt att".
Redan när rättegången avslutades meddelade hovrätten att Kaj Linna skulle försättas på fri fot i väntan på dom, en klar fingervisning om utgången.
– Det var inte rimligt att han skulle fortsätta att sitta fängslad. Men utgången var aldrig given, det är ett stort och omfattande mål med många indicier och uppgifter att gå igenom, säger Bergström.
Bergström konstaterar att hon, trots sin mångåriga och gedigna erfarenhet, aldrig varit med om något liknande resningsrättegången mot Kaj Linna. En unik erfarenhet, som hon ändå säger sig gärna varit utan:
– Ja, helst skulle man ju se att de avkunnade domarna var korrekta och att resningsrättegångar inte behövdes.
– Men det har varit ett intressant mål och jag tycker att det har fungerat bra, även media har gjort sitt arbete på ett bra sätt och rätten har fått den avskildhet och den tid vi behövt för att göra vårt arbete.
Nu, när domen är skriven och meddelad, väntar ett par veckors semester för hovrättspresidenten. Det behövs.