Att nya fakta framkommer i en hovrätten är ju annars rätt ovanligt och även orsak till att media, som redan berättat om förhandlingen i tingsrätten, sällan bevakar den högre instansen. Tanken är ju att hovrätten med samma omständigheter och fakta presenterade för sig, ska bedöma om tingsrättens dom är korrekt och det är normalt nästan uteslutande inspelade vittnesförhör som gås igenom.
Men inte den här gången.
Ivar Alanders nya advokat, Carl-Oskar Morgården från Försvarsadvokaterna i Stockholm, berättade innan förhandlingen att han bett om att kompletterande frågor skulle få ställas till hans klient och att denne också skulle få visa hur det gått till när det dödande skottet avlossades. I advokatens bagage fanns inte bara förundersökning, tingsrättsdom och andra handlingar i målet utan även – ett leksaksgevär.
Den för mord dömde Alander har hela tiden hävdat att han inte hade uppsåt att döda, att han ville skrämma och möjligen skada Robert Sjömark för att få honom att försvinna och därmed slippa undan att ha sex med honom, men att han absolut inte skjutit för att döda. Han har erkänt grov misshandel och grovt vållande till annans död men förnekat mord, en uppfattning han vidhåller.
Tingsrätten fann dock att han gjort sig skyldig till mord och dömde honom till tolv år och sex månaders fängelse.
I hovrätten yrkade han att domstolen skulle frikänna honom från mord och istället döma så som han erkänt, i vart fall ville han att påföljden – längden på fängelsestraffet – skulle mildras. Åklagarsidan, staten var nu representerad av kammaråklagare Klara Dahlström, bestred yrkandet.
Under förhandlingen presenterades den bakgrund och de fakta som framkommit i tingsrätten, nämligen att mordoffret varit öppet homosexuell och haft en preferens för yngre män, att de träffats då den sökande och bisexuelle Alander var runt 16 år och att han, genom ett eskalerande spelmissbruk hamnat i en svår situation. Den ekonomiska knipan ledde helt enkelt till prostitution.
När de inspelade förhören klarats av visade han rätten hur han, nu med leksaksgeväret i händerna, hukat bakom snöhögen, riktat geväret mot Sjömark och blundat då han tryckt av. Han visade sedan hur han direkt vänt sig om och hukat igen, "jag väntade ju på att han skulle åka iväg, men han åkte inte..." Åklagarsidan pressade honom hårt på de återigen nya detaljer han berättat.