Och inte helt förvånande skiljer sig den bilden totalt från den version som huvudvittnet, polis och åklagare – och till slut domstolarna – presenterat och tagit som intäkt för att döma honom till livstids fängelse för mord och grovt rån.
Kaj Linna menar att huvudvittnet är en manipulatör som ljuger rakt av och att hans utpekande, som fick Linna fälld utan övrig bevisning, är en ren "hitte-på-historia".
Linna, som är svårt förkyld med hög feber, svår halsont och hosta, har vissa problem att berätta för rätten nu när han äntligen får chansen, men med vissa tekniska hjälpmedel kommer man till skott.
Linna börjar med att berätta om tiden före Kalamarksmordet, om hur han lärt känna de andra två – huvudvittnet Nils och Bertil, en gammal kompis och den person som pekades ut av Sune Lindberg och först greps som misstänkt.
Sedan berättar han i kronologisk ordning vad som hände där, påskhelgen 2004, då Nils plötsligt hör av sig och hälsar på och hur han, som vill prata in Nils i ett nytt affärsprojekt, verkligen vill träffa honom men att han absolut inte pratar om några planer på ett rån.
– Jag och Nils har aldrig pratat om bröderna i Kalamark, sa Linna.
Han berättar sedan om en sedan länge planerad Stockholmsresa, med planer på att fortsätta till England där han varit flera gånger för att bygga upp ett nätverk som liknar och lite slarvigt kan betecknas som ett pyramidspel.
Resan skulle ske den 13 april, alltså dagen före rånmordet i Kalamark, men kom att skjutas upp då Linna hos en bekant i Piteå fick klart för sig att ett par lägenhetsnycklar till en bekant i Stockholm fanns kvar i bostaden i Vistträsk.
Han vände då om, åkte hem till Vistträsk och tog reda på nycklarna innan han på nytt började sin resa på kvällen den 14 april.
Inför rätten berättade Linna om en resa i godan ro genom landet, där han hälsat på flera släktingar och ex-flickvänner, en resa som tog en dryg vecka.
Först en dryg vecka efter mordet fick han klart för sig vad som hänt, men valde då enligt egen utsago chockad och förvirrad att fortsätta sin resa. Någon flykt handlade det inte om.
Åklagaren Jens Göransson pressade honom på den punkten och påståendena om att huvudvittnet skulle få del av Linnas väntade skadestånd, något som också det avvisades helt av Linna.
– Jag har aldrig haft någon kontakt alls med honom under de här åren, sa han.
Och någon flykt ville han inte heller höra talas om, möjligen ett irrationellt beteende i en svår situation.
Rättegången fortsätter imorgon, då huvudvittnet på nytt ska höras.