Videon är inte längre tillgänglig
Hovrättsförhandlingarna innebar en rad bakslag för Thomas Olsson och hans klient, den 22-årige Bodensaren.
Men vid onsdagens final vändes motgångarna till stor triumf för försvaret.
I slutpläderingen gick stjärnadvokaten till skoningslös attack mot bristerna i mordutredningen och åklagarnas bevisning.
– Inget i utredningen visar när Vatchareeya avled, var brottsplatsen finns, vad det är för mordvapen som har använts. Inte heller något om hur kroppsdelarna placerades ut. Varje gång en åklagare uttrycker att något "kanske" har skett, är det bara ett uttryck för att det finns en mängd olika alternativ, sa Olsson som menade att han hade anteckningsblocket fullt av "kanske" efter åklagarnas slutanförande.
"Blodspåren räcker inte"
Starkaste tekniska bevisningen – blodspåren i bilen och på tejprullen – räcker inte för en fällande morddom, menade Olsson.
– Blodspåren är besvärande men tillåter inga slutsatser om vad som hände när flickan dödades. Man kan inte döma någon för en gärning, som man inte vet något om.
Orsaken till utredningens brister är, menade Olsson, att åklagarna alltför tidigt fokuserade på 22-åringen som gärningsman.
– De var bara inriktade på att hitta saker som kunde binda honom. Därmed lämnades många andra möjligheter outredda.
Åklagarnas strategi i målet blev i stället att flytta fokus från handling till person.
– Man ville att hovrätten skulle fatta misstycke för 22-åringens person. Det blev extra tydligt när målsägandebiträdet höll sitt anförande och kallade honom för en "farlig ung man”.
Alternativ gärningsman?
Thomas Olsson fokuserade mycket på den misstänkte alternative gärningsmannen, Vatchareeyas älskare i 50-årsåldern.
– Motivet finns, tillfället finns, platsen finns. Ser man till utredningsmaterialet, talar mycket för att Vatchareeya lämnade min klient och gick hem till sin älskare. Men man lämnade det outrett. Därmed kan inte en alternativ gärningsman uteslutas.
Att åklagarna aldrig ordnade en fotokonfrontation med vittnet på Lejonbacksvägen är talande för hela utredningen, menar advokaten.
– Fullständigt obegripligt. Uppenbarligen finns en sannolikhet att det var Vatchareeya. Men i stället för att utreda det fullt ut, förklarade åklagarna bort det eftersom det inte stämde med deras teori – att Vatchareeya mördades i min klients lägenhet.
Från mord till dråp
Enligt Thomas Olsson är också själva brottsrubriceringen mord felaktig, oavsett skuldfrågan, och han hänvisade till flera tidigare indiciebaserade rättsfall.
– Högsta domstolen har fastslagit att ett stort antal knivhugg inte ensamt medför att en gärning ska bedömas som mord i ett indiciemål. Dråp medför sex–sju års fängelse, säger Thomas Olsson.
Har du varit framgångsrik med den strategin i tidigare brottsmål?
– Jag är alltid framgångsrik, säger försvarsadvokat Thomas Olsson innan flyget mot Stockholm.