- Det är inte en supervanlig sjukdom, men inte ovanlig heller. Men den som är drabbad känner ofta aldrig till någon annan som också är det. Den som har sjukdomen berättar inte öppet om den på grund av risken att inte få något jobb. Det är en sjukdom som inte syns och därmed inte heller finns, säger Per-Åke Östman.
Via sitt företag Östmans Optik i Umeå har han sedan början av 90-talet hjälp människor från Norrbotten med keratokonus att hitta rätt linser.
Eftersom hornhinnan på människor med keratokonus är ojämn är det mycket svårt att få linsen att sitta exakt mot ögat. Samarbetet med optikern blir livslångt och en stor del handlar om stöttande samtal.
- Men sedan landstinget i Norrbotten dragit in rehabiliteringsstödet och de får betala allt själva så har de inte längre råd att komma hit, säger Per-Åke Östman som är övertygad om att landstinget i Norrbotten bryter mot någon form av lag i och med regeländringarna.
Han menar att människor med keratokonus inte på något sätt kan jämställas med personer med "vanliga" synfel.
- Det här handlar om ren och skär okunskap, säger han och skulle istället vilja beteckna keratokonuspatienterna som "synskadade" och deras speciallinser som "hjälpmedel".