Arvidsjaurspräst mitt i oroliga Västbanken

Den omtyckte prästen i Arvidsjaur församling reste i slutet av september till Västbanken för att under tre månader tjänstgöra som följeslagare i detta historiska men också komplicerade och oroliga område där det inte är ofarligt att vistas även för utomstående.
Syftet med de utländska följeslagarna på plats är att deras närvaro om möjligt ska dämpa spänningarna och främja respekten för folkrätten.
Lars-Martin Nygren berättar att han nu ingår i ett team på fyra följeslagare utsända av Kyrkornas världsråd som just nu befinner sig i en stad på norra Västbanken som heter Tulkarem. Det är en stor handelsstad med 170 000 innevånare som ligger nära "gränsen" till Israel.
- Vi bor i en liten lägenhet med en mindre trädgård utanför och har också närhet till en fantastisk grönsaksmarknad vilket ju bara det är en fantastisk upplevelse för en inlandsbo att få uppleva, säger han.
Bor nära muren
Men följeslagarteamet bor också mycket nära den omtalade muren som skär av landskapet mellan folkgrupperna - med allt vad det innebär.
- Våra huvuduppgifter är att försöka förstå hur ockupationen påverkar vanliga människors liv, skriva om det och stödja alla de palestinier och israeler som försöker förändra situationen till det bättre.
- Arbetsuppsgifterna kan till exempel vara att leda en engelsk samtalsgrupp bland unga killar i flyktinglägret här i staden. Arbetet kan också bestå av att kliva upp jättetidigt på morgonen för att åka till en av jordbruksgrindarna för att se om allt fungerar för bönderna när de ska till sina olivlundar som ligger på fel sida om muren. Öppnar soldaterna i tid? Hur många av bönderna har fått tillstånd? Vi ser och lyssnar, säger Lars-Martin Nygren som i sammanhanget dock berättar att han vistas i en stad där det just nu åtminstone på ytan är relativt lugnt.
- Men även här i handelsstaden Tulkarem med omnejd ser man de flesta konsekvenser som ockupationen ställer till med. Alla är påverkade. Det handlar om hur muren påverkar handeln i staden och möjligheten att resa till Israel och det handlar om vägspärrar och Israeliska soldater som kontrollerar tillstånd när man ska resa till Västbanken.
Hur tycker han då att han och hans följeslagarkollegor blivit bemötta av ortsbefolkningen den första tiden?
- Det är en storstad så alla vet inte vad vi håller på med. De som känner igen oss är väldigt positiva till det vi gör, samtidigt tycker många att det händer för lite och förändringen går för långsamt. Vi möts för det mesta utav nyfikenhet och folk är tacksamma att vi kommer och stannar en tid.
Är det då något speciellt eller oväntat som Arvidsjaurprästen Lars-Martin särskilt fäst sig vid eller upplevt under sin första tid på Västbanken?
- Ja, egentligen är det två saker. För det första imponeras man av människor vi möter och som försöker få tillvaron att gå ihop. Trots svårigheterna med ockupationen så ger man inte upp utan det skrattas, skojas, älskas och bråkas som över allt annars. För det andra reflekterar jag över att ockupationen också snabbt sätter sig i sinnet på en själv.
- Varje gång jag närmar mig vägspärren i Anapta eller i Beit Iba så finns en liten oro. Kommer det att hända något? Jag är beredd trots att jag är utlänning och har ett svenskt pass. Hur det är för palestinierna som varje dag utsätts för förödmjukelse i dessa vägspärrar är svårt att beskriva - men det påverkar säkert alla väldigt negativt, både Palestinier och Israeler, tror Nygren.