I Piteå-Tidningen publicerades en stor helsidesannons som meddelade att ”I natt stänger Sverige. Och öppnar i morgon för högertrafik!”
I annonsen beskrevs också i fyra punkter hur bilisterna skulle bete sig vid den stora händelsen. I sista punkten manade man till lugn med meningen ”Tar ni det lugnt, har ni tålamod med er själv och andra och gott humör, så är det till god hjälp i högertrafiken.
Allt hade förberetts minutiöst inför dagen H, som den kallades officiellt. Och så, som på en given signal klockan 04.45 söndagen den 3 september 1967 stannade trafiken. Efter ett kort stopp körde landets alla bilar sedan försiktigt över till höger sida av vägbanan och stannade på nytt. Där väntade de på att klockan skulle bli 05.00 och att riksradion, som skötte nedräkningen, skulle meddela att Sverige nu gått över till högertrafik. Först därefter fick man börja köra igen, men högst i 30 km/h i städerna.
I Piteå fanns poliser, handledare och utbildade frivilliga för att hjälpa till att dirigera och vara behjälplig för de som gav sig ut på vägarna.
Einar Lindgren var chef för Piteåpolisens ordnings- och trafikavdelning och tyckte att Piteborna skötte sig storartat vid omläggningen.
Tyvärr skedde också en väldigt allvarlig trafikolycka den första dagen. Två bilar frontalkrockade på E 4 vid Rosvik då den ena bilen körde på fel sida. Fyra personer skadades svårt.
Bergsviksbon beskrevs också som en skräckfylld upplevelse under den första tiden. Bilisterna var rädda för att skrapa bilarna mot broräcket och höll långt ut i körbanan och var tvungna att gira när de fick möte. Många valde att åka över älven med Pitsundsfärjan i stället.