Gävle drabbades hårdast, men stora delar av Västerbotten, Västernorrland, Uppland och Västmanland fick också ta emot de radioaktiva partiklar som spreds med vinden från kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. Runt fem procent av det radioaktiva cesium (Cs-137) som utsöndrades från den brinnande reaktorn hamnade i svenska marker.
Fortfarande mätbar
Strålningen går fortfarande att mäta, men cesiumets relativt korta halveringstid gör att det i dag är ofarligt för människor att äta livsmedel från de drabbade områdena. I skogsmarker är cesiumhalterna högre, men även i vilt, svamp och bär är det mycket ovanligt att mätningarna överskrider satta gränsvärden.
– Du kan hitta enstaka älgar som har högre värden, men den grupp jägare i Gävle som vi mäter är inte i närheten av gränsvärdet som grupp, säger Pål Andersson, som arbetar med miljöövervakning vid Strålskyddsmyndigheten.
Ger merarbete
Thomas Kroik Kristoffersson är renskötare från samebyn Voernese, väster om Dorotea i Västerbotten. 30 år efter Tjernobylolyckan märker han fortfarande av nedfallet i sin vardag.
– Renarna äter gärna svamp och är det bra svampår så måste vi sätta dem på utfordring under 60 dagar innan slakt. Det är ett merarbete för när vi flyttar ner från fjället på hösten måste vi ha renarna kvar och en gubbe måste stanna på fjället, säger han. (TT)