Mor och dotter satsar på Gotlandsfår
Får och lamm var ett naturligt inslag på gården i Hamptjärn då Josefin Lundberg växte upp. Då var det mamma Britta som var engagerad - i dag är det Josefin som tagit över och satsar stenhårt på att föda upp Gotlandsfår med mamma som stöd.
Gosiga lamm av äkta vara.
Foto: Gunnar Westergren
- Just nu så bedömer jag att jag till hälften kan leva på detta med fåren. Sedan ska jag snart börja jobba halvtid igen som lantbruksrådgivare på Hushållningssällskapet, säger Josefin Lundberg och öppnar dörren till det nybyggda fårhuset på 350 kvadratmeter.
Här huserar i dag 70 grålockiga gotlandsfår.
- Det nybyggda fårhuset har plats för 100 får så målet är att utöka antalet får med 30 till, säger Josefin Lundberg.
Hon berättar att det även bor tre baggar i det intilliggande, äldre stallet.
- De har fått bo här ett tag och roa sig med damerna, men nu är väl alla tackorna betäckta så nu är det färdigt (skratt). Nu väntar vi på lammen som ska födas runt april.
Att mor och dotter valt att bedriva lammproduktion med just rasen Gotlandsfår beror just på dess gråa, vackra, lockiga päls. Även några korsningstackor finns med i kullen för att kunna få fram den vita färgen till bland annat kuddar och plädar.
Efter att lammen fötts (en tacka föder i snitt två lamm per år) så släpps de ut på bete tillsammans med sina mammor i juni. Det som gör Gotlandsfåret unikt är sedan att skinnen är optimala ur pälssynpunkt vid samma tid som lammen är slaktmogna. Slakten sker på hösten - skinnen skickas iväg för beredning och levereras tillbaka igen till gården i Svensbyn.
Inne den egna gårdsbutiken säljer Eufåria fina plädar, kuddar och annat lite udda som till exempel "fårbroscher".
- Vi har egentligen inte behövt marknadsföra oss så mycket, många känner till att mamma hållit på med får tidigare och hittar hit. Under julen har vi haft fullt upp med försäljning. Nu under vintern har vi öppet en kväll i veckan, säger Josefin.
Både mor och dotter är överens om att att får är mångsidiga djur som håller både landskapet öppet och ger både kött, skinn och ull.
- Sedan är Gotlandsfår en väldigt trevlig fårras. Nyfikna, sympatiska och hittar ofta på lite dumheter. Sedan har de väldigt bra modersegenskaper, säger Britta Lysholm.
Gotlandsfår är ingen ovanlig fårras i Sverige, men i Norrbotten tillhör den inte en av de vanligaste. Josefin och Britta är rätt ensamma om att bedriva lammproduktion i såpass stor skala med rasen i länet.
Josefin studerade på lantbruksuniversitet i Uppsala i några år, men hade en längtan efter att få flytta hem och satsa på något eget.
- Sedan träffade jag min man David som gillar att köra traktor (skratt) och vi fick möjlighet att överta pappa och mammas hus. Plötsligt föll alla bitar på plats, det känns helt rätt att satsa på detta med får.
I framtiden ser hon fram emot att få restaurera det äldre stallet, vidareutveckla hantverksbiten samt kanske även börja ha en del kursverksamhet på gården.
- Det är mycket jobb, men roligt väldigt roligt också!
Så jobbar vi med nyheter