På annandag påsk vid lunchtid gick han i mål. Då hade Mattias Andersson tillryggalagt 8 873 höjdmeter (25 mer än målet på 8 848), 86 kilometer och 166 236 steg.
När PT når honom på telefon chillar han framför tv:n.
– Jag var ju tränad för en betydligt större utmaning så jag känner ingenting speciellt. Jag hade kunnat fortsätta fyra dagar till, skrattar Mattias som sedan starten i fredags samlat ihop en total rörelsetid på 26 timmar och 17 minuter.
Vädret var kanonfint både fredag och lördag. Men på söndagen kom snöovädret in och på måndagen var det riktigt illa.
– Men det har gått bra, jag har ju varit på högre berg i mycket sämre väder, konstaterar äventyraren som så här i efterhand kan konstatera att besvikelsen och frustrationen över att hans planerade Mount Everest-utmaning gick om intet på grund av coronaviruset, till viss del har gått ur kroppen efter helgen utmaning.
När PT hälsade på hos Mattias på påskaftonen var han ungefär halvvägs. Förutom alla kända och okända kompisar som kommit förbi med glada tillrop vill han ge en särskild eloge till sin "sherpa" Anita Möller Andersen.
– Utan henne skulle det ha varit oändligt mycket tråkigare. Förutom pepp har hon servat med mat, stuckit till mig en varm påse frystorkad mat på vägen upp och en kopp kaffe på vägen ner, skrattar Mattias som nu laddar om för nya äventyr.
Mount Everest finns fortfarande på kartan men redan i sommar väntar en annan utmaning.
– Det kommer att bli svenskt rekord om jag klarar det, säger han hemlighetsfullt.