Regnet hade strilat ner under natten och vägbanan var ganska blöt på söndag förmiddag. Cecilia Keränen var på väg från hemmet i Sjulnäs för att sjunga med kören på första advent. Men hon kom aldrig fram. Just när hon passerat fartkamerorna vid Fagervik fick hon sladd, trots att väglaget var blött men inte direkt halt. Vägbanan är dock lappad och lagad och spårig på raksträckan.
– Jag mötte tre bilar. Den lilla röda bilen i mitten såg ut att komma över på fel sida och jag blev rädd och väjde och fick sladd.
Cecilia Keränen försökte häva sladden men krängningarna blev bara större och större.
– Till slut när bilen vänt åt andra hållet tänkte jag "det här går inte, jag måste hålla fast mig".
Den fyrhjulsdrivna Suzukin åkte av vägen och voltade minst ett och ett halvt varv in i slyskogen. Bilen hamnade på högkant med passagerarsidan neråt. Där blev Cecilia Keränen hängande i bilbältet. Chockad men samlad. Vad skulle hon ta sig till? Hade någon sett vad som hänt?
– Telefonen var borta, öronsnäckan borta, jag tänkte "vad fan ska jag göra nu?". Jag var rädd att ingen hade sett...
Hon kunde inte röra sig så hon slog på varningsblinkers och tutade och ropade på hjälp.
En bilist som fått möte med Cecilias våldsamt krängande bil, hade stannat för att larma om olyckan.
Strax därefter kom Sten Öberg och Elisabeth Lindmark körande och såg att en olycka hade hänt. De stannade och sökte sig fram till Cecilia Keränens demolerade bil.
– Jag hörde hur det tutade från bilen och skyndade mig dit. Bettan pratade med föraren och hon var vaken och klar hela tiden, säger Sten Öberg.
Han kröp in genom bakrutan. Det var glassplitter överallt och han började försöka få loss Cecilia.
– De var riktiga änglar, säger Cecilia Keränen tacksamt. Han stöttade upp mig och fick loss bältet som jag hängde i. Han frågade hela tiden om jag kunde röra mig, hur jag mådde, om jag hade ont.
Passagerarsidans tak var intryckt så Sten drog henne till bilens baksäte där hon stannade tills hjälp anlände efter en kort stund.
– Sedan kom räddningstjänsten och de var också fantastiska. Jag fick en värmande filt och de berättade hela tiden vad de höll på med. Jag kände mig trygg.
Ambulans förde henne till Sunderbyn för observation och två olika röntgen genomfördes och hon hade mirakulöst nog klarat sig helt oskadd.
När hon får se olycksbilen blir hon eftertänksam och ganska fåordig.
– Någon av de som hjälpte mig sa att det var tur att jag hade bilbältet på mig. Jag hade ju änglavakt och det förstår jag när jag ser bilen...