Anders Enberg tvingas gå med kryckor och äta starka smärtstillande mediciner.
Anders Enberg, 56, väntar som så många andra på att få operera höften. Under tiden tvingas han gå med kryckor och äta starka smärtstillande mediciner. Väntan har överstigit vårdgarantin och tär på både kropp och psyke.
– Jag är så less. Jag vill ju jobba men det är omöjligt, säger han.
Säsongsjobbet som vaktmästare på Swensbylijda innebär att man ständigt är i rörelse och under hösten började vänster höft smärta alltmer.
– När jag jobbar ligger stegräknaren på mellan 15 000 och 20 000 steg per dag så sista månaden handlade det bara om att härda ut.
Anders Enberg har fått hem papper om hur man ska tvätta sig inför en höftoperation, även om någon operation inte är nära förestående.
När han sedan kontaktade vården fick han remiss till röntgen som visade att vänster höft saknade brosk, det var ben mot ben. Även höger höft var dålig.
– Det är operation som gäller för mig men väntetiden kan bli lång, minst ett år i Piteå.
För att överhuvudtaget kunna gå måste Anders Enberg äta starka mediciner, något som fått konsekvenser.
– Jag åkte in akut då jag fick blödande magsår, de gav mig fem påsar blod. Läkarna sa att det var på grund av medicinen, så då fick jag en annan.
Vänster höft saknar brosk, röntgen visade att det var ben mot ben vilket medför svåra smärtor.
Hur mår du psykiskt?
– Den här väntan tar mycket på psyket. För några år sedan fick jag vänta sex år på att operera knäna, då blev jag deprimerad och började gå i samtal och fick antidepressiv medicin. Men jag klarar det bättre den här gången, säger han.
Efter 90 dagar, när vårdgarantin passerat, fick Anders Enberg erbjudande om att ställa sig i kö på andra orter i Sverige, men först måste han gå ner minst tio kilo i vikt.
– Jag ska försöka och det går åt rätt håll, säger han.
"Den här väntan tar mycket på psyket", säger Anders Enberg.
Trots att Anders Enberg har stora problem med att röra sig så måste han söka jobb.
– Jag får inte vara sjukskriven när jag inte har fast anställning så jag söker sex jobb i månaden. Men när arbetsgivare ringer och får veta hur det är ställt så vill de ju inte ha mig, säger han.
Det är inte mycket som går att göra och tristessen blir ofta svår att hantera. Som tur är har han hunden Milo och de två katterna, men några promenader är det inte tal om.
– Jag försöker röra på mig men om jag gör för mycket så får jag sota för det på kvällarna. Jag får jätteont.
Anders Enberg fick blödande magsår av medicinerna han åt tidigare.
Eftersom han stämplat ut så ägnar han sig åt arbetsförberedande hemmastudier.
– Jag har nyss börjat en grundkurs i dator då jag är värdelös på det, kan knappt söka jobb via datorn, säger Anders Enberg.