Jonathan Hedström är återigen tillbaka i elitserien och gör succé. Men vägen dit har varit svår. På kaféet Tant Anci och fröken Sara, beläget mitt i Sundsvalls stenstad, träffar jag Jonathan Hedström. Han hälsar artigt och insisterar att få bjuda på kaffe. Han är klädd i en välskuren jeansskjorta, gråa raka jeans och en svart mössa.
- En kaffe och en dubbel cappucino, säger han till baristan.
- Jag är evigt tacksam över att Nubben hörde av sig och gav mig en chans att komma tillbaka till Timrå. Någonstans där inne trodde han väl att jag hade något kvar, säger Jonte som han kallas i folkmun, och syftar på Kent Norberg, en av Timrå IK:s assisterande tränare.
För att Jonathan inte ska ha någon press på sig har han en månadslön på 20 000 kronor, vilket är lite för en ishockeyspelare på den nivån. Men han verkar inte dyster för det, bara tacksam över att vara tillbaka i elitserien.
Fick höra att han var tjock
Före detta Skelleftebon Jonathan Hedström har spelat i elitserien under många år, framför allt i de norrländska lagen Skellefteå, Luleå och Timrå. Men har även hunnit spela i den ryska ligan, liksom i NHL på den kaliforniska västkusten. I Anaheim tog Jonte direkt en plats och producerade 27 poäng på 79 matcher. Även i Sverige har han presterat. Han ligger på tio-i-topp-listan i Timrås poängliga i elitserien genom tiderna.
Men trots att det låter snyggt på papperet har hockeykarriären varit långt ifrån smärtfri.
Enligt Jonathan Hedströms mamma har han alltid varit noga med vad han har ätit. Det började redan i B-juniorerna där en lagledare sa åt honom att han var för tjock. Då var Jonathan 14 år. I samma veva skadade han båtbenet, vilket resulterade i en viktförlust från 96 till 82 kilo på tre månader. Men samtidigt var det bra för karriären, menar Jonathan.
Men problemen började på allvar i hans andra omgång i NHL-laget Anaheim, 2005.
Jonathan hade precis kommit från Sverige. En vanlig måndagsträning med laget i Anaheim Mighty Ducks och invägning av alla spelare var ett obligatoriskt moment den första dagen på veckan. Vågen visade att Jonathan hade gått upp i vikt. Som straff fick han åka en extra runda på isen inför tränaren och resten av laget. Ett frustrerande ögonblick, men samtidigt var det något som klickade till inom honom.
- Jag tänkte "Den där jäveln ska inte få vinna över mig", säger han och syftar på tränaren.
Blev manisk
Jonathan började läsa på om kost på internet, vad han skulle äta och inte. Intresset blev plötsligt enormt. Men det var inget han tänkte på själv.
- Jag började till och med påpeka vad min fru åt.
När hans fru Helene åkte hem för att föda deras dotter Lovis i Sverige eskalerade det. Plötsligt kunde han själv ha full kontroll över maten och det var då det började gå utför på riktigt.
- Jag blev manisk. Jag tror inte jag var mentalt redo, pressen blev för stor.
NHL-äventyret fick ett abrupt slut för Jonathan Hedström. När han kom till Timrå för att återigen spela i elitserien vägde han 78 kilo. Åtta kilo mindre än tidigare. Ganska mycket för en redan vältränad hockeyspelare.
- Hade det inte hänt det här med ätstörningarna hade jag nog spelat kvar i NHL än i dag, säger han och tittar ner på den lilla kaffekoppen innan han häller i sig den sista klunken cappuccino.
Maten prio ett
Men trots viktminskningen tyckte Jonathan fortfarande att han var tjock. När han satt ner märkte han hur ett litet veck uppenbarade sig på magen och fick panik, trots att han inte hade något fett på kroppen.
- Det var bara ben kvar. Jag vet inte om det var anorexi, men nästan. Det var maten som blev prioritet ett och inte hockeyn, säger Jonathan.
Han åt mycket och ofta. Spydde aldrig. Men visste att om han åt popcorn på kvällen skulle han bli tvungen att cykla 40 minuter morgonen därpå. Åt Jonathan en macka var han tvungen att ge sig ut på en löprunda efteråt.
Inom elitidrotten finns det en högre förekomst av ätstörningar än i genomsnittsbefolkningen.
Det har visat sig att tio procent av dagens elitidrottare lider av ätstörningar, enligt Riksidrottsförbundet. Studier inom ätstörningar bland ishockeyspelare visar att det inte är något vanligt problem, men att det förekommer. Att minska kaloriintaget kan resultera i minskad uthållighet, styrka, hastighet och försämra förmågan att koncentrera sig.
- Det blev så jävla fel. Speciellt för mig som har barn, två tjejer, det är ju livsfarligt, säger Jonathan Hedström.
Att ishockeyspelare drabbas av ätstörningar är något som Svenska ishockeyförbundet inte har så stor erfarenhet av.
- Skulle någon av ishockeyspelarna drabbas av en ätstörning är det såklart en viktig fråga och ett läge då förbundsläkare och psykologer ska kopplas in. Även andra experter inom området om deras kompetens inte skulle räcka till, säger Tommy Boustedt, utvecklings- och landslagschef.
Hjälp av kinesiolog
När resan för Jonathan Hedström gick tillbaka till Timrå IK efter tiden i NHL fungerade det mesta bra. Han fick hjälp av både familj, vänner och på en professionell nivå av en psykolog.
Det var inte förrän i Ryssland, två år senare, som nästa problem började. Jonathan drabbades av en parasit i magen och vistelsen i CSKA Moskva blev ett helvete, som han beskriver det. Han åkte tillbaka till Sverige och skrev samtidigt på för Luleå.
- Det blev en katastrof, säger Jonathan.
Hos en läkare fick han veta att han drabbat av Candida, en jästsvamp i magen.
Jonathan hade aldrig hört talas om åkomman, men läkaren förklarade att det är jästsvampar som kan bilda trådstrukturer, mycel, som kan invadera människans kropp. Jonathan hade förmodligen drabbats av svampen efter att ha ätit rå fisk. Candidasvampen när sig på kolhydrater, vilket gör att en kolhydratrik kost kan skapa stora problem med just svamp. Symtomen kan bli diarréer, allergier, kroniskt trötthetssyndrom och nedstämdhet.
För Jonathan innebar svampen förhöjda levervärden och att njurarna slutade fungera.
- Jag satt på toaletten i tre månader.
Efter ett tag tog han hjälp av en kinesiolog.
- Hon har fått mig tillbaka till livet, säger han.
Jonathan slutade äta mjöl, socker, mjölk, vinäger och svamp. Inte det bästa, med tanke på att han redan haft problem med mat, men han var helt enkelt tvungen att svälta ut parasiten.
Det tog nästan två år att bli helt frisk för Jonathan Hedström.
- Det är först nu jag mår bra, säger han, och rättar till mössan.
Sågad vid fotknölarna
Men det är inte bara med sig själv som Jonathan har brottats.
Han har också blivit sågad, både av media och fans. Många Skelleftefans blev vansinniga när han efter NHL valde att gå tillbaka till Timrå istället för moderklubben Skellefteå.
Själv verkar han inte vara arg. Mest besviken.
- Det var ett jävla liv. Både i media och utanför. Det hängdes upp voodoodockor och någon tok var utanför vår gård och blinkade med bilen rakt in i stugan. Klockan var två på natten.
Det hände även andra incidenter. Minnen som Jonathan inte vill gå in på i dag.
- Men det har lagt sig nu. Förra gången jag var i Skellefteå var det lugnt. Jag menar, det har gått fem år. Någon gång måste ju yxan läggas ned.
Hälsade på
Nu är Jonathan tillbaka i Timrå och njuter av att spela hockey igen. Även om han på senare tid visat prov på gryende storform så är den högsta ligan på andra sidan atlanten ett minne blott. Men han ler med hela ansiktet när han ser tillbaka på tiden i NHL.
- Första gången jag tog på mig Anaheimtröjan ... fasen, tänkte jag, nu har man nått det mål man haft med livet.
För två år sedan var han och hälsade på i Anaheim.
- Jag var jag på en av matcherna och hamnade på storbild. Alla i publiken började jubla.
Jonathan fick rysningar där han satt på läktaren med en öl i handen.
- Då fick jag en boost. Nu jävlar ska det köras.