.
Det står en lila damcykel vid vägen. Där ska vi svänga av för att hitta in till Svedjan ost och paret Johanna och Pär Hellström.
Vi har tagit av vid Byske och tagit sikte mot Drängsmark, Lillkågeträsk och Södra Svedjan.
Johanna kommer stegande när vi kör in på gården.
Sjön som en kuliss bakom henne. Det öppna landskapet, kvigorna i hagen.
Blek sol mot Johannas stickemössa, där ett tallbarr har vävt sig in.
Här, på gården i Storkågeträsk, tillbringar lantbrukarparet den största delen av sin tid.
Huset med kattungarna, ladugården med sina trettiosju kor, hagarna, kulturladan och den gamla byggnaden som numera inrymmer ett modernt ysteri är ramen för deras vardagsliv.
– Vi har varit vanliga mjölkbönder i tjugofem år och levererar till Norrmejerier. Men hur duktig man än är ser inte framtidsutsikterna lysande ut och vi ville komplettera verksamheten och sprida våra risker. Vi har alltid gillat mathantverk och efter en studieresa till Toulouse i Frankrike visste vi att det var ost vi ville göra, säger Johanna.
.
Avlat för mjölken
Det föll sig alltså naturligt att fortsätta ta hand om råvaran som de arbetat i drygt två decennier med att förädla.
– Vi har bland annat avlat med tanke på mjölkens sammansättning och kände att vi hade en bra grund att stå på, säger Johanna.
– Hela vårt vuxna liv har vi satsat på bra mjölk, så det kändes svårt att släppa det som ursprungligen är vår grej. Istället vände vi på det och valde att dra nytta av det, säger Pär.
.
Kulturhus med modernt inkråm
Johanna öppnar dörren till det som på utsidan är en gammal ladugård, men som inuti är lantbrukets lilla ostfabrik och lagringsplats.
Vi tar på oss skyddskläder och drar blåa tossor på fötterna för att fortsätta följa resan från jord till bord.
– Det var nödvändigt att hålla nere investeringskostnaderna för att i lugn och ro kunna utveckla våra ostar. Därför har vi köpt prylarna begagnade. Kylrummet kommer från Kiruna och diskmaskinen kostade en bråkdel jämfört med en ny. Vi har fått en del uppskattning för formen på vår blåmögelost – men det handlar bara om att vi köpte ett begagnat lager med formar som råkade vara i just den modellen, säger Pär.
.
Flera SM-guld
I gårdsmejeriet har de nu tillverkat ost i fyra år.
De har redan vunnit två SM-guld i mathantverk. Det senaste nu i höst.
Motiveringen för deras hårdost är som poesi:
.
"En underbart vacker ost som en spräckligt blommande ljunghed och ett vackert smörgult inre. En ost som doftar som en sommaräng och smakar som maräng med krispiga kristaller och en rund, värdigt gräddig smak som målar upp ett moget ostporträtt."
.
Ett års produktion av just hårdost mognar här, i gårdsmejeriet.
På trähyllor vilar de stora rundlarna, där färgskiftningar gör dem skulpturala.
– Ytflorans utseende beror på mjölken och årstiden. Utsidan som skyddar osten är helt naturell med ett eget mikroliv. Efter tillverkningen saltas osten och torkas sedan av med papper eller borste med jämna mellanrum. Ytan är faktiskt tunnare än ett äppelskal, säger Pär och håller upp en ost.
Till tre sådana går det åt femhundra liter komjölk.
– En anledning till att det går så pass bra för oss är att vi hela tiden jobbar med att utveckla produkterna. Vad händer och varför? Varje ystning har sitt eget protokoll, men det tar lång tid att utvärdera på grund av lagringstiden, säger han.
.
Lär sig smaken
I mejeriet börjar det vara dags att separera ostmassan från vasslen. Pär och hans medhjälpare Oscar Gallon-Barreto arbetar sammansvetsat i värme och fukt.
Då och då känner och smakar Pär på ostmassan.
– Med tiden lär man sig hur den ska bete sig och smaka för att vara klar.
I dag är det blåmögelost som tillverkas.
– Processen ser likadan ut som när vi gör hårdost, den enda skillnaden är storleken på ostkornen och så tillsätter vi några droppar blåmögel. Jag brukar dra på munnen åt att ingredienslistan är så kort och det är fascinerande att ostarna kan bli så olika, säger Johanna.
.
Som julafton
Blåmögelosten lagras i ungefär två månader. Under tiden sticker man hål i ostarna, så att syre kommer ner och blåmögel kan växa i luftfickorna.
Svedjan ost gör sina produkter på opastöriserad mjölk.
Helt enkelt för att Johanna och Pär tycker att det ligger till grund för de bästa ostarna.
Lika enkelt låter de när de berättar varför de valt att producera just hårdost och blåmögelost.
– Vi gör ost som vi själva gillar. Första gången vi skar upp en av våra egna ostar kändes det fantastiskt att det ens blev något. Och det känns fortfarande som julafton varje gång man delar en hel ost, säger Johanna.
.
Inga genvägar
Även om livet kring ladugården och gårdsmejeriet kan tyckas okomplicerat när Pär och Johanna pratar om det krävs tid och hängivenhet.
– Det finns inga genvägar, bara hantverkstimmar. Just nu ser vi osttillverkningen som vår hobby, men hoppas att dagen kommer när vi får betalt för alla timmar vi lägger ner. Nu räknar vi gårdsmejeriet som vår fritidssysselsättning, den är vår stuga i fjällen, säger Pär.
.
Reser med osten i fantasin
Att sälja in osten och åka på marknader tar också tid från tillvaron på gården.
Ofta delar de upp såg så att en av dem åker iväg. Hemma ska korna mjölkas och ska det ystas tre gånger i veckan.
Vid sextiden på morgonen är någon av dem ute i ladugården första svängen. Sedan rullar dagen på och i lantbrukarlivet får man jobba sig trött. Johanna och Pär har avbytare, men tar alltid en kvällsrunda och tittar till korna.
– Det blir ett speciellt liv, såklart. Men mitt på dagen kan jag till exempel vara ute i dagsljuset och åka skidor. Med osten har livet också blivit mer socialt. Vi har studiebesök och står på mässor, jag brukar fantisera om att jag reser med ostarna ut i världen, skrattar Johanna.
.
Kattungar och knaster
När blåmögelosten vilar i sina formar tar vi en promenad till bostadshuset. Höstvädret är milt, det ligger fortfarande inget tunt istäcke på vattenytan.
I hallen tumlar kattungarna runt. Nyfikna på vad som händer.
Johanna sätter på vatten på spisen.
Det vankas kokkaffe och ost, såklart.
Träskärbrädor på bordet.
Honung, smör och tunnbröd dukas fram.
Det är så här osten ska ätas, tycker de.
Okomplicerat.
– Känner ni att det är som saltkorn i hårdosten? Det är kristaller av aminosyror som knastrar lite i munnen, ett tecken på att osten mognat rätt, säger Pär och tipsar om att blåbär och blåmögelost är en sällsamt cool kombo.
Det blir påtår i tunna porslinskoppar.
Mjölk från gården.
– Man föräter sig nästan på osten när man smakar i produktion hela tiden. Det var länge sedan vi faktiskt satt ner och åt vår ost. Det var bra att ni kom. Och osten smakar bra.