Det var stort manfall i det lilla jaktlaget från Storgranliden.
Av sex man normalt hade endast två möjlighet att medverka vid gårdagens premiär; nestor Sune Nordström, 67, med över 40 älgjaktsår på nacken och systersonen Nicklas Jonsson, 37, hundförare och tillika truckförare från Sikforssågen.
- Det är enklare att hålla ihop ett litet lag, menade Sune Nordström som en gång i tiden jagat älg ute på öarna, Mellerstön och Vargön, med som mest 51 gevärsrustade
jägare i laget.
Myrmarkerna utanför Storgranliden är enorma och sträcker sig långt, långt, långt hela vägen ända till grannbyn Långträsk.
Lätt gulnad färgprakt målar omgivningen i höstens kulörer och mellan våtmyrarna parkerar skogsklädda dungar med tallar, lingonris och mossor.
Det är i den miljön som Vilda nosar iväg efter älgspår. I hasorna följer husse Nicklas Jonsson.
- Det blir en hel del att gå, men just nu känns det bara hur kul som helst, resonerar han.
Nio-älgars-torn
Den andra delen av tvåmannalaget, Sune Nordström, tar med sig PT:s utskjutna team längs de skogsbilvägar han själv brutit.
Vi passerar torn efter torn, tills vi kommer till det torn som är lika berömt i Storgranliden som den lutande motsvarigheten i Pisa.
Men detta lutar inte.
- Härifrån har jag fällt nio älgar genom åren, berättar Sune då han klättrar uppför en järnstege som hemsökts av en del rost.
Inne i kabyssen finns en röd kontorsstol bakom öppningsbara fönsterrutor.
- Elaka tungor säger att jag sitter här bara för att det finns en fotogenkamin i kabyssen. Men nej, nog är det för älgarna skull, säger Sune och garvar.
Tystnaden bryts
Ett stenkast intill Sunes berömda torn ståtar en takförsedd bivack, elegant timrad och tjusigt präglad av tidens tand.
I anslutning därtill ligger träsket, där knipor och svanar vanligtvis huserar. Nu syns de inte till. Intet liv.
Men då plötsligt händer det, "sprak-sprak", komradion bryter tystnaden.
Nicklas Jonsson rapporterar från älgskogen om ett byte som oblygt spatserat förbi över skogsbilvägen, några hundra meter ifrån Sunes skarpladdade bössa, dock på icke skjutbart avstånd.
Umgänget bäst
- Så här är det oftast, en evig väntan. Men jag är ingen fanatiker. Det är umgänget och vistelsen i skogen som jag värdesätter mest, säger Sune Nordström och häller upp en skvätt termoskaffe i träkosan.
Å andra sidan har nestorn "tappat räkningen" på antalet fällda älgar vid det här laget.
- Från början räknade jag. Men det är många år sedan jag slutade. Det är inte så viktigt längre.
Dessutom har 67-åringen med "pensionärsdamp" opererat axlarna, så det kan vara lika bra att undvika alltför många rekylstötar.
- Jag har båda axlarna renoverade, varav en helt ny från fabrik, säger Sune och pekar mot sin deltaprotes.
God sämja
Under tiden äter Vilda, under pausvilan, upp den sista resten av PT-fotografens grillkorv.
Nicklas Jonsson känner suget av att ge sig ut igen. Vinden har styrt över mot "nalta sydost" vilket är näst intill en straffspark för laget från Storgranliden.
- Du, skriv att vi har en fantastisk god sämja mellan de olika jaktlagen här i bygden. Det är otroligt vad det fungerar bra när älgarna passerar över mellan gränserna, säger Sune Nordström och lägger in en pinne i bivackbrasan.
"God sämja" var ordet. Återstår nu att se om god jaktlycka även gör sig gällande på matbordet.