Jag släpper taget om jobb nu. Låter det vara. Får äntligen vara kreativ, bry mig om det som betyder mest. För mig. Tillbaka till skolbänken för att om två år vara Idrottstränare, med allt vad det innebär.
Bosön, en plats jag lovade mig själv att ge mig tid att studera på där för över åtta år sedan.
Är där igen, vid att vakna upp efter många veckor tillika timmar sammanhängande träning med känslan att jag inte får ihop allt. Rädd att det fysiska livet ska tysta det inre, förtränga de tankar som behöver tid. Att tankarna inte går att fånga och få fason på. Ibland löser en fika med kaffe det, ibland ett glas vin. Andra gånger är det mer komplext än så.
Längtar i dessa stunder ut i Europa, men jag åker inte ensam.
Hösten är välkommen, jag ska sitta på balkongen och se fram emot den höga luften. Musiken som släpps. Och såklart alla prylar jag får cravings på.