Sverige är världens gruvvänligaste land, enligt en färsk rankning. Sverige har i år gått om Finland på listan, som tas fram av kanadensiska Fraser Institute och bland annat bygger på omdömen från världens gruvbolag.
Branschorganisationen Svemin ser det som ett gott betyg för landet. Gruvkritikerna ser det som ett tecken på att villkoren för branschen är alltför gynnsamma, på andras bekostnad.
"Slutet för byn"
I Niila Ingas sameby Laevas, där Kiruna ligger, vill australiska Avalon minerals öppna en koppargruva, granne med LKAB:s järnmalmsgruva.
– Får de tillstånd är det slutet för vår sameby. Det skulle dela byn i två, och renarna kan inte längre flytta sig mellan vinter- och sommarmarker, säger Niila Inga, som engagerat sig i kampen mot fler gruvor.
I hägnet bakom huset går ett 20-tal renar, fjolårskalvar som vintern gått hårt åt och som inte klarar sig uppe på fjället där det varit ont om mat i år. Rennäringen är arealkrävande. Djuren behöver mycket mark för att beta, och för att förflytta sig mellan årstidsland, förklarar Niila Inga.
Han ser det som att samerna står vid en klippkant.
– Det är inte bara gruvnäringen som vill åt marken. Samhällen växer, det är infrastruktursatsningar, vindkraftsparker, skogsbruket. Det är därför som vi de sista åren har börjat säga ifrån skarpare, säger han.
I dagsläget finns 16 metallgruvor i Sverige, men på mängder av ställen pågår prospektering. Per Ahl, vd för Svemin, tror att det 2030 kan finnas 25 gruvor.
Trängda
Han kan delvis förstå att samerna känner sig trängda.
– Men jag är fullständigt övertygad om att olika verksamheter kan finnas på ett ställe. Sverige kommer inte vara perforerat av gruvor överallt, man måste sätta det i relation till den yta vi har. På några ställen kommer vi ha konkurrerande verksamheter, då får man lösa det där, säger han.
Men gruvor är inte bara en fråga om markareal. Centralt är deras miljöpåverkan.
Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson tycker inte att förstaplatsen på rankningen är något att vara stolt över. Föreningen anser att det finns brister i lagstiftningen och tillståndsprövning som gör att miljöbalken sätts ur spel och helhetssynen på miljön och framtiden försvinner på vägen.
– Det är en slående skillnad mellan diskussionen på EU-nivå, som har starkt fokus på återvinning, och den svenska inställningen om "gräv, gräv, gräv". Vi måste arbeta med att sluta kretslopp, och göra analysen av behovet av mineraler utifrån det. Arbetslöshet måste man klara på annat sätt än att förstöra miljön, säger han.
"Stark miljölagstiftning"
Utan mineraler blir det varken ny infrastruktur, mobiltelefoner eller annat vi tar för givet i vårt vardagliga liv. Återvinning, javisst, säger Per Ahl på Svemin. Men det räcker inte, menar han.
– Lagstiftningen är tydlig med att mineraler ska prioriteras. Sedan ska det ske på ett schysst sätt. Vi har en stark miljölagstiftning och företagen har ett starkt miljöarbete.
Per Ahl tillstår att det finns historiska exempel på att företag misskött sig, men det ska ses i ljuset av en äldre lagstiftning, säger han.
Miljöfrågan är viktig även för renskötaren Niila Inga. Men hans stora fokus är att se till så att förutsättningarna för rennäringen finns kvar.
– Försvinner renen, försvinner den samiska kulturen, säger han. (TT)