– Jodå, några har börjat vakna. Ideslämnandet är utdraget under nästan två månader, från slutet av mars till långt in i maj, säger Sven Brunberg, ansvarig för fältverksamheten i Skandinaviska brunbjörnsprojektet.
Tiburtiusdagen har historiskt ansetts som det datum björnen kliver ut.
– Det stämmer väldigt bra som ett medeldatum på ideslämnandet, säger han.
I forskningsprojektet följs ett fyrtiotal björnar i norra Dalarna och Norrbottens inland. Ivrigast ut är unga björnhanar. Sist ut är honor med ungar som fötts i idet, eftersom ungarna ska ha hunnit växa till sig.
– Får de vara ostörda så håller de sig kring idet de första dagarna. De håller på att vakna upp och kommer igång, det är inte som en on-off-knapp, säger Sven Brunberg.
Och björnarna verkar inte vara hungrigare än vanligt när de kommer ut.
– De har fettreserver så de klarar sig ett tag så de är inte i behov av mat direkt när de kommer upp, det är inte det som gör att de vaknar heller, de klarar sig en bra stund, säger Sven Brunberg.