Hund med tusenåriga anor

Faraohunden ser ut som en staty när den sträcker på nacken och fixerar blicken i horisonten. Och det var nästan som en hägring när jag första gången mötte en faraohund i sitt hemland, Malta. Mitt ute på landsbygden dyker plötsligt en graciös röd hund upp, trippande bredvid sin ägare. Av kvittret från lådan han bar på ryggen att döma hade han uppenbarligen ägnat sig åt tjuvfångst av småfåglar. Inget bra läge att dra upp en kamera för att föreviga den hägringen med andra ord, men bilden har etsat sig fast på min näthinna sedan dess.
Inte tråkigt
- Malteserna påstår att det finns tvåtusen faraohundar på Malta i dag, men det har vi i Sverige lite svårt att tro på, säger Tanja Sadelheim medan hon ställer upp sina hundar Juno och Nova för fotografering.
Tanja Sadelheim är uppfödare och ordförande i Svenska Faraohundklubben. Sverige är tillsammans med Finland världsledande vad det gäller vinstrik avel av faraohundar, men i vårt land finns i dagsläget endast mellan 200 och 300 individer. Juno är en av de vinstrikaste faraohundarna i landet, något som naturligtvis inte är obetydligt för en hunduppfödare. Men för Tanja Sadelheim verkar hundägandet först och främst handla om något annat.
- Man har aldrig långtråkigt med en faraohund i familjen, säger hon när jag ber henne beskriva rasens karaktäristiska egenskaper.
Kan koppla av
På typiskt vinthundsvis är faraohunden mycket vaken och aktiv utomhus - men har en fenomenal förmåga att koppla av inomhus. Faraohunden klassades till en början även som vinthundsras på utställningar men har sedan några år flyttats över till gruppen för spetsar och urhundar, vilket Tanja och andra uppfödare inte är helt nöjda med.
- Det resulterar i att våra hundar blir bedömda av domare som främst är experter på spetsar trots att faraohunden är betydligt mer vinthundslik, säger Tanja.
Som ett bevis på det hon just sagt får hundarna syn på något som rör sig en bit bort och gör genast försök att sätta av i galopp. Men kopplet sätter stopp för den jakten.