Hej Alexandra. Du är ny krönikör här på Helg. Välkommen.
– Tack! Så himla roligt.
Berätta om din bakgrund.
– Jag är född och uppvuxen på Klubbgärdet i Piteå med familj, extrasyskon och husdjur. Pratade mig igenom högstadiet, för jag har haft turen att ha en riktigt bra skolgång. Under andra året på gymnasiet bestämde jag mig för att satsa på skolan och tänkte att statsministerposten nog minsann gick att fixa. Den idén har jag tack och lov släppt, men jag kommer från en familj som på ett genuint sätt har lärt mig att det mesta är möjligt. Nu tänker jag att det räcker om man kan göra något litet för samhället. Eller Nobelpris, fast i en ny kategori. De nuvarande passar inte riktigt mig.
Vad kommer du att skriva om?
– Framför allt kommer jag att ge min syn på aktuella händelser och samhällsdebatter. En sak som jag tycker är viktig är att inte skriva om vissa saker. Jag är till exempel vit och heterosexuell, att skriva om bristande förutsättningar och en orättvis verklighet för mörkhyade eller homosexuella är alltså inte min plats. Det betyder inte att jag inte brinner eller bryr mig om det, eller att jag kommer att beröra de ämnena, men jag tänker inte ge mig själv tolkningsföreträde i de frågorna.
Vilka ämnen triggar dig?
– De allra flesta, så ibland blir det lite för mycket och jag blir istället helt avtrubbad. Men orättvisor rent allmänt gör mig ledsen och jag blir rakt ut förbannad när människor inte ser sina egna privilegier eller när man väljer att inte se vissa saker, som till exempel att vårt språk påverkar samhället och många av våra uttryck är diskriminerande – och vi tänker inte ens på det. Det är inte direkta ämnen, men det är det filter jag ser världen genom och det kommer att märkas i mina texter.
Vad gillar du själv att läsa?
– Jag älskar bloggar och har genom många år lyckats hitta de allra bästa. Många gånger ses bloggar som någonting fult, men det är en alldeles för enkel syn, tycker jag. Annars läser jag inte så mycket utanför internet, är lite skadad av min samtid och blir extremt stressad av att läsa böcker. Jag ska jobba på det, någon gång.
Se på?
– Jag är född tv-serienörd. Jag är uppvuxen under en tid då det inte var lätt att se en hel tv-serie på en gång så mitt liv blev betydligt lättare att leva när Netflix började med att släppa hela serier och inte ett avsnitt per gång.
Vad är viktigt för dig att förmedla?
– Att vi aldrig får sluta gnälla. Jag får ofta höra att jag letar efter problem och att jag gnäller, som om det vore någonting dåligt och som om problemen inte fanns om vi inte letade efter dem. Senast förra veckan fick jag höra att jag borde sluta gnälla och ”leva i harmoni” men jag tycker att vi ska gnälla, vara besvärliga och obekväma, att vi ska ta plats, säga ifrån och inte vara nöjda med att samhället är bättre nu än vad det var förr.
Berätta lite om din vardag.
– Den är äntligen lite så jag vill ha den: Några rutiner men ändå med känslan av att vad som helst kan hända, trots att det är tisdag. Oftast händer ingenting speciellt men känslan finns där och det är viktigast. Annars tränar jag inför maraton och inser nu att jag verkligen måste springa det eftersom jag säger det så här öppet, och jag sportar ett horisontellt läge just nu. Men jag kan ju alltid promenera den sista milen, surplandes på några blåbärssoppor. Låter rätt härligt, faktiskt.
Vad drömmer du om?
– Det hade varit fint att få ihop den där boken eller det där manuskriptet som alla som gillar att skriva har i någon digital vrå. Annars drömmer jag om att leva precis som jag gör nu, med en fot i Piteå och den andra någon annanstans.
Tre skribenter du vill tipsa andra om att läsa / följa:
Nina Åkestam
Sandra Beijer
Hanna Hellquist
"Sedan vill jag även lägga till Ewa Tanmark (Kafferepet). Har hon inte blivit årets Pitebo tycker jag minsann att det är på tiden."