Det är galet varmt. Extremt fuktigt. Luften vibrerar och djungeln hänger frodigt grön inpå knuten; fylld av knäppande, väsande, sjungande djurläten.
Apeksha, 8, har precis kommit hem från skolan och sitter med två grannflickor på marken i skuggan bakom huset och leker med skalet till en kokosnöt som fästs i ett snöre. Apeksha är barfota. Storasyster Hasa, 13, saknar också skor precis som mamma Kumudu och pappa Dishan.
Krig och tsunami
Det finns många som familjen Kumaris på den tropiska ön där 25 år av inbördeskrig och en brutal tsunami förorsakat svåra umbäranden.
Livets prövningar har varit hårda. Fattigdomen är utbredd och märkbar.
Dishans arbete som nattvakt och Kumudus lön från städjobb på halvtid räcker inte till mer än livets nödtorft, och knappt det. Och som salt i såren har familjens hönor blivit stulna. Äggförrådet har sinat.
Dishan har just återhämtat sig efter ett ormbett från en viper, en av världens giftigaste ormar som var nära att ta hans liv.
Utbildning nyckeln
Utan fadderhjälp utifrån på 200 kronor i månaden vardera skulle flickorna aldrig fått chansen att gå i skola; lära sig räkna, läsa, skriva.
För pengarna kan de skaffa obligatorisk skoluniform, köpa medhavd lunch, skor, betala för skollitteratur och lite till.
Utbildning är nyckeln till ett anständigt liv.
Motsatsen för alltför många barn på Sri Lanka, speciellt flickor, är ett liv på gatan med prostitution, droger och tiggeri i bagaget.
Stoltheten lyser
Det bokstavligen lyser i ögonen på Hasa och Apeksha när de visar upp sina prydligt uppradade skolböcker.
Lika stolta är de över ett nytt litet rum som tillförts huset där de numer gör sina läxor, liksom det nya köket, ytterst spartanskt, men ändock utrustat med vedeldad kokplats.
Flickorna har varit med om betydligt värre.
Det gamla härbärget, ett ruckel av brädlappar och korrugerad rostig plåt, har med ytterligare ekonomisk hjälp utifrån bytts ut mot rena drömkåken för familjen Kumari.
Dessutom har ett fönster tillkommit, en ytterdörr som saknats under alla år och elström till två nakna taklampor.
Arkitekten är vår tids ”moder Teresa”, Ellen Larsson från Piteå, som sedan flera decennier bedriver ett oförtrutet hjälparbete bland Sri Lankas många behövande, ledsagad i misären av några väl förtrogna på ön.
44 fadderbarn
Med egna medel, med föreningsdonationer hemifrån och stöd från fadderfamiljer från Piteå med omnejd får åtminstone 44 fadderbarn och sex barnhem ett understöd som kan utgöra skillnaden mellan himmel eller helvete.