Det är knappt farbar väg. Asfalten har ersatts av gropar tillsammans med torr dammig röd jord och sista biten genom lilla byn Mallawa handlar om promenadväg på en stig i prunkande djungelmiljö.
En apa studsar omkring i en palmdunge, en hund skäller och plötsligt dyker en grå betongkloss upp i vegitationen.
Det är en nybyggd vattenbrunn, en stor pjäs, försedd med plåthink och handtag fastknutet i ett långt orange rep.
På brunnen finns ett anslag fastsatt: ”Piteå Rotary Club Sweden”, står det, med undertexten ”Bridge To Water”.
Skövlat land
Sri Lankas befolkning är ett hårt prövat folk. Ett långt inbördeskrig har kostat många ristallrikar på bekostnad av vapen, och många fattiga har blivit både än fler och ännu fattigare.
Tsunamin 2004 skövlade också delar av landet och avtrycken märks i dag i ekonomin. Alla typer av byggmaterial har på tio år fördubblats i pris.
Och de som inte har några rupees kvar sparade i madrassen har därför ingen chans när byabrunnen sinat, vilket omsänder händer.
”Bridge To Water”
För tre år sedan kläckte Rotaryklubben i Piteå idén om projektet ”Bridge To Water”.
– Via olika arrangemang har vi samlat in pengar och finansierat brunnsprojekt på Sri Lanka där behoven varit som störst, berättar Jens Sperens, en av projektets företrädare.
På tre år har fem stora brunnar byggts, utgrävda med handkraft och gjutna på plats.
Piteå-Rotary har även bekostat ett stort antal anslutningar, med nedgrävda förgreningar in i många törstande familjers bostäder.
Hittills har klubben satsat över 100 000 kronor på vattenprojekten.
För Nimali i byn Mallawa, hennes tvååriga dotter Nethini, det kommande barnet och den tuk-tuk-taxi-körande maken betyder hjälpen från Piteå i princip allt.
Ny livskraft
Plötsligt går det att bo i området. Plötsligt har den sinande brunnen börjat ge drickbart vatten.
Plötsligt har grannkvinnan Thilakwatha och hennes son återfått ny livskraft. Plötsligt vill folk bygga i området.
Nimali lyfter upp sin dotter i famn intill brunnen, kisar mot eftermiddagssolen och med ett varmt leende säger hon mer än tusen ord.
Flickskolor
I kulisserna står Rotary berett att borra vidare.
Närmast väntar parallella brunnsprojekt vigda för två flickskolor med 4 000 respektive 400 elever.
Den större, Holy Family, är utrustad med två spruckna vattenbrunnar med latent epidemivarning. Ena brunnen bär en inskription i betongen daterad 25/1 1949. Den andra tycks härröra från samma era.
Smutsigt vatten
– Vattnet i brunnarna luktar illa. Det ser smutsigt ut och det är inte bra, säger en föreståndare på den katolska flickskolan.
Vattenreservoaren intill reser sig rangligt ålderdomlig och viss rasrisk föreligger. I vart fall är trycket i kranarna på knapp strilnivå.
Läget är snarlikt på den mindre statliga skolan med 400 flickor. Rektorn och en skolkollega visar runt, noterar med eftertryck de bristfälliga förhållandena.
Men om några månader ska vattenförsörjningen genomgå ett reningsbad. Med pengars hjälp från Piteå.
Hjälpen når fram
Orsaken till Rotaryklubbens ideella ”Bridge To Water”-engagemang bottnar ytterst i en vilja att haka på Ellen Larssons påbörjade hjälpverksamhet.
– Hon har bra ingångar, väl inarbetade kontakter som vi kan lita på. Hjälpen når fram till hundra procent och träffar där den gör som mest nytta, konstaterar Jens Sperens.
Och snart kommer alltså nya tryckta anslag med ”Piteå Rotary Club Sweden” att sättas upp – och etsa sig fast som törstsläckande begrepp hos åtminstone 4 400 skolflickor på Sri Lankas tropiskt praktfulla varma västra kust.
I nästa avsnitt
det sista i Sri Lanka-serien, berättar adopterade Erik från Piteå om mötena med sina biologiska föräldrar och kvarvarande syskon på ön.
0911–645 22