På höjden ligger stationen dit kolet drogs med linbana. Nu ett byggnadsminne på höga styltor. Här grävde man efter stenkol långt innan slädhundsturisterna var födda. Utan gruvor hade kanske bara isbjörnarna bott här.
Vid foten av fjället bolmar röken upp från kolkraft- och värmeverket. Varje år förbränns 30 000 ton kol från den sista norska gruvan, sju kilometer djupa Gruve 7.
Det har funnits nio gruvor. Den mest lönsamma, Svea, startades av AB Spetsbergens Svenska Kolfält för över hundra år sedan men såldes till norrmännen och stängdes till sist 2016. Planen är att stänga Gruve 7 inom tio år.
Norges olje- och energiminister Tine Bru vill dock inte säga hur länge Svalbard kommer vara kolberoende.
– Regeringen följer noga energisituationen i Longyearbyen, både på kort och lång sikt, och genomgår och utvärderar aktuella lösningar som kan ersätta det åldrande kolkraftverket.
Solenergin har sina nackdelar, som att den inte ger el under månader på vintern. Vindsnurror lockar inte så mycket turister, skrämmer renar och dödar dessutom fåglar.
Tine Bru säger att alternativen utreds.
– Det görs just nu grundliga utvärderingar av kolkraftverkets tekniska tillstånd och tillgången på kol från Gruve 7. Detta ska ge en bild av när en ny energilösning senast bör komma på plats, och vilka teknologier som i det tidsperspektivet kan vara mest aktuella.
Med samma utsläppstakt kan Svalbard vara tio grader varmare år 2100. Men kol är enda energikällan man är självförsörjande på.