Dig kanske även yngre läsare känner igen från ung-sidorna. Hur var det att jobba här?
– Jag har ju alltid tyckt om att uttrycka mig kreativt, och hade redan innan jag började på UNG planer på att bli journalist. Men jag tror det var på Ung som jag insåg hur fantastiskt roligt det är att intervjua och på något sätt få ner det i textform. Det är ungefär som att måla med bokstäver, om jag får uttrycka mig flummigt. Så Ung blev väl någon typ av drivkraft att fortsätta ännu längre på samma bana, och jag ångrar mig absolut inte! Journalist är världens bästa jobb.
Vilket är ditt bästa minne?
Det är svårt att komma på ett speciellt minne, men våra möten minns jag tillbaka på med värme. Fem varv runt kaffemaskinen innan man koffeinhög kunde börja diskutera idéer! Fantastiskt!
Har du någon extra bra grej du kommer ihåg att du har skrivit?
Jag minns att jag skrev någon grej om en sömnforskare som jag på den tiden blev ganska nöjd med. När jag pluggade på universitetet till journalist gjorde jag också ett
personporträtt med William Spetz i skoluppgift, som publicerades på Ung-sidan. Jag skulle absolut säga att det är en av mina roligaste intervjuer. Vilken man!
Vad gör du nu för tiden?
– Just nu arbetar jag som nattchef på Folkbladet i Västerbotten. Det innebär att jag redigerar tidningen och sätter sista handen på den innan den skickas till tryckeriet. Jag nyhetsvärderar också saker som händer under kvällen och bedömer om de ska in i tidningen eller inte, samt kollar om det finns med några etiska tveksamheter eller liknande. Under sommaren har jag även varit kulturredaktör på samma tidning. Så nu blir det väl att fortsätta mot oändligheten, och vidare.