– Vi har varit noga med att bevara minnet av flottningsepoken, som den kran som användes för att lyfta de båtar som renoverades och byggdes på Skäret, säger Elisabeth Öhlund, när hon och Walton Öhlund guidar PT runt området. Den här delen av Piteälven var slutstation för flottningen innan bogserare som Arne och Kraft drog buntarna till SCA Munksund och Lövholmen och till havs för bogsering till bland annat Holmsund.
Walton Öhlund från Böle växte upp med näringen.
– Efter sjuårig skola i Piteå började jag som många andra ungdomar vid flottningen, säger Walton Öhlund, som uppger att Skäret var en stor arbetsplats med upp till 125 anställda.
Här fanns kontor, förråd, övernattningsrum, kök och matsalar där det rådde strikt uppdelning mellan vilka kök som hämtade mat från Ica respektive Konsum. Arbetarna valde matställe utifrån ideologi, privat eller kooperativt.
Mat i iskällare
Maten förvarades i en stenkällare med is uppsågad på Piteälven. Timret som avverkades under vintern lades på Piteälvens is och när den försvann började stockarna sin resa mot Böle magasin för att sedan slussas till sorteringen och buntningen vid Skäret.
– Varje stock hade ett märke som talade om vilken skogsägare som levererat. Timret gick i två buntlinjer där arbetarna sorterade in det i fållor för att sedan buntas ihop för att dras iväg av bogserarna, förklarar Walton Öhlund, som hade många arbetsuppgifter.
– Jag var i sorteringen, jobbade i smedjan och körde lastbil.
Visar minimodell
Besökare vid Skäret kan se en minimodell över flottningen i övervåningen i det hus som en gång rymde matsal, kök och sovrum.
Där finns också inspektorn Arne Lindströms skrivbord, och Walton Öhlunds lönebesked från 1963.
– Årslönen var 10 988 kronor. De tog 3227 kronor i skatt. Det var ett lågavlönat jobb.
Flottningen lades ned 1983. Transporterna togs över av bilar eftersom avverkningarna hamnade allt längre ifrån Piteälven. Då hade Walton Öhlund slutat för att driva den traktorfirma han startade 1975 med som mest tre anställda.
Vårdas av Öhlunds
Efter nedläggningen lades området ut på anbud. 13 personer deltog i budgivningen. Öhlunds vann den och kunde ta över 10,5 hektar mark och ett 20-tal byggnader.
– Vi ville komma över verkstad och garage med tanke på traktorverksamheten, säger Walton Öhlund.
– Sedan dess har vi rustat mycket, gått igenom alla byggnader och kört bort mycket skrot, säger Elisabeth Öhlund.
Idag finns ett intresse för att se den plats där flottare hanterade 30000-35000 stockar per dag. Öhlunds tar i mindre omfattning emot grupper som vill känna historiens vingslag över den 100-åriga epok som tog slut för 31 år sedan.
– Vi vill inte kalla det vi har för museum. Men det vi har visar hur flottningen gick till och det är intressant att titta på, säger Elisabeth Öhlund.