Videon är inte längre tillgänglig
Paret Håkan och Birgitta Lundström, Sjulsmark, är märkbart tagna av att befinna sig i en tom ladugård, en gård som de inte längre äger.
Sedan januari är det konkursförvaltaren som äger deras forna egendom där mjölkbönderna haft kor sedan 1988. Runt 60-talet mjölkkor skickades till slakt i februari i fjol.
– Det är en följd av Norrmejeriers handlande, säger Birgitta.
Undergång
PT har i flera artiklar berättat om parets problem med Norrmejerier. Om hur de fått hälla ut tusentals liter mjölk i vasken eftersom den inte hämtades av Norrmejerier.
Anledning är att Norrmejerier menar att paret brutit mot beteslagen som säger att mjölkkor, över sex månader, ska gå på sommarbete.
Länsstyrelsen ansåg att rastfållan i anslutning till ladugården var för liten och dessutom befriad från betesmark och färskt gräs.
– I och med att Norrmejerier vägrade ta vår mjölk och stängde av oss började det gå utför. Vi fick ingen ersättning, säger hon.
Det sista året har varit mycket tungt för paret. Ett år utan djur och en väntan på undergång.
– Jo, vi visste vad som var på gång.
Miljonskulder
I januari var det ett faktum. Paret är i konkurs med 3,2 miljoner i skulder som man är skyldig banken.
– Det är egentligen ingen stor summa om man har ladugård med djur, men utan ..., säger Birgitta Lundström.
Paret är märkbart tagna av händelserna och stundtals bryts rösten för Birgitta Lundström.
– Varje dag utan kor känns.
Hon, liksom maken, tycker att Norrmejeriers handlade var onödigt.
– De hade kunnat välja en annan väg, de hade kunnat gå ut och bekräfta hur det ser ur i verkligheten för mjölkbönder. Jag är 110 procent säker på att andra mejerier i landet då hade följt efter, säger Birgitta och maken nickar instämmande.
De båda menar att många mjölkbönder gör på liknande sätt med sommarbetet eftersom det annars är svårt att få det att fungera med robotmjölkning.
– Vi har visst har våra kor ute, det känns djupt orättvist att bli anklagad för något där motparten är helt fel ute, säger Birgitta.
Ruin
Konkursen innebär total ruin. Allt paret äger har tagits av banken.
– Alla besparingar, även pensionssparandet är borta. Vi är utblottade.
Birgitta har ingen inkomst längre utan lever på makens halvtidslön.
– Jag har jobbat i 44 år och såg fram emot att gå i pension och hjälpa Birgitta med korna. Nu blir det inte så, säger Håkan.
Hur det blir med boningshuset som de äger inne i byn Sjulsmark, vet de inte. Kanske måste banken ta även detta.
– Vi vet inte hur det blir än, om vi blir bostadslösa. Men ingen skugga ska falla på banken, de gör bara vad de måste, säger Birgitta.
Sömnen är det inte mycket bevänt med. Oron över hur det ska bli håller dem vakna.
– Inte är det roligt att få sin tillvaro i gungning i vår ålder. Det är då man tror att livet ska bli lugnare.
– Jag är så arg. Våra liv är förstörda och jag kommer aldrig att förlåta Norrmejerier, avslutar Håkan Lundström.