Den beskrivs som världens vackraste vandring, men då är såklart arrangören partisk.
Hur det än må vara är Fjällräven Classic är en naturutmaning i norra Sverige, medan deltagarna till största del är utländska.
I topp defilerar Tyskland med 575 anmälda landsmän, men långväga vandrare från Japan, Kina och USA finns också registrerade.
Deltagarantalet är begränsat till 2 000 och uppdelat på åtta startgrupper under tre dagar. Allt för att vandringen ska vara just en naturupplevelse och inte en folksamling.
En av de som augustivandrade från Nikkaluokta i söder till Abisko i norr – en sträcka på 110 kilometer längs den klassiska Kungsleden – är Åsa Bäcklund från Piteå.
Tillsammans med hunden Scott passerade hon Kebnekaisemassiven, det karga Tjäktjapasset och fjällhedarna vid Alesjaure.
– Sedan jag träffade min sambo Mikael och vi skaffade hund har vi varit mycket ute i naturen. Vi har fiskat, jagat, vandrat och fotograferat. Jag hade gjort några kortare fjällvandringsturer när vi var på en utbildning med jobbet och började prata om Fjällräven Classic. Jag tyckte att det lät kul och anmälde mig. Det var 2008, säger Åsa.
När vi träffar Åsa och två av familjens hundar har de varit hemma lite mindre än en vecka.
Drygt tioåriga engelska settern Scott, Åsas trogna följeslagare på vandringarna, lyfter knappt på huvudet från fåtöljen där han slagit sig till ro.
– Det är fjärde året jag går Fjällräven Classic och hunden är alltid med. Han är ett otroligt sällskap och en samtalsöppnare. Jag tycker visserligen om att gå själv, då kan jag styra när jag vill gå och när jag vill vila men man träffar också mycket trevliga, härliga och ärliga människor på vägen. Där kan man lämna kameran och börsen och man hjälper varandra. Ett år var det en som inte hade med några tältpinnar, då räknade jag hur många jag behövde för att tältet inte skulle rasa ihop och lånade henne de jag kunde avvara.
I och med att Åsa går ensam bär hon också all packning, som man annars kan hjälpas åt med, själv.
– Med åren har jag skaffat lättare sovsäck och kök. I vissa andra länder kan man fjällvandra genom att gå mellan olika hotell och restauranger, här är man mer utelämnad även om säkerheten under just Fjällräven Classic är bra. Något år skulle jag gärna kunna tänka mig att vara funktionär, säger Åsa.
En del i säkerhetstänket är att man som deltagare måste uppfylla kraven på en utrustningslista, eftersom ”vandringen går 250 kilometer norr om Polcirkeln i ett område som kan vara extremt väderexponerat. Du kan förvänta dig alla sorters väder från snö till solsken, hård vind och temperaturer mellan flera minusgrader till plus 25 grader”.
För Åsa går utmaningen minst av allt ut på att avverka mil och få en bra tid.
Faktum är att genomsnittstiden blivit ett dygn längre sedan arrangören tagit bort de olika valörerna på medaljerna.
Nu tar alla som går i mål guld.
På sin blogg skriver Fjällräven:
”Deltagarna tar det lite lugnare totalt sett, mediantiden som folk är ute på leden är nu fyra dygn vilket är ett dygn mer än tidigare. En annan positiv trend är att vi nu kommer slå tidigare rekordet med insamlat skräp från leden, totalt insamlat skräp är nu över 1 000 kilo.”
– För mig handlar det både om det sociala och om avkoppling. Naturen är så vacker och overklig att man känner sig uppfylld av något. Det går inte att återskapa på bild, även om jag kan känna känslan när jag ser bilder från fjällen. Jag har till exempel varit vid Trollsjön åtta gånger och det är lika fantastiskt varje gång, man ser nya saker hela tiden och det är så härligt att bara vara, sätta sig ner, titta ut över dalgångarna och känna suget.
Under vandringen passerar deltagarna sex check points. I en del av dem kan man fylla på med mat och gas. På olika platser bjuder arrangörerna också på souvas, morotskaka med kaffe och plättar.
– Det finns också butiker i vissa stugor där man kan köpa något extra, som en burk varmkorv. Själv äter jag Knorrs Carbonara under vandringen och så har jag med mig havregryn och snabbrisgryn.
Ett stopp för en grillad renburgare på Lap Dånalds i Ladtjojaure hör också till.
Vid målgången i Abisko flammar eldar i vedkorgar.
Friluftspuben Trekkers Inn är full av människor och varje ny deltagare över mållinjen får en spontan applåd följt av skratt och jubel från de nyanlända.
– Det är en otrolig stämning när man kommer till Abisko, man blir lite stolt och rörd när man går i mål, känslan är härlig, säger Åsa.
Den uttalade ambitionen vid arrangemangets födelse för åtta år sedan (första året deltog mellan 15 och 20 personer) var att göra naturen tillgänglig för alla.
Att hjälpa människor att få uppleva kvalitetstid, som en enkel kvällsvard vid en porlande bäck och en tältnatt i den ljusa sensommaren.
Naturligtvis är en del i arrangemanget också att marknadsföra de egna produkterna, att testa hur de fungerar i miljö.Vissa år har också produktkatalogerna fotograferats under vandringen, där anställda bär kläderna istället för fotomodeller.
För Åsa Bäcklund är fjällen en självklar del av livet och ett måste framför allt under barmarkstiden.
– Jag önskar att fler skulle upptäcka den härliga känslan av tystnad och lugn i den svenska fjällvärlden. Även om man inte vill gå just Fjällräven Classic så kan man åka upp, bo i stuga, gå dagsturer och bara vara. Det är verkligen ren njutning.