Så länge Madeleine kan minnas har hon varit överviktig.
– Jag har ägnat en stor del av mitt liv till att försöka gå ner i vikt. Det har tagit väldigt mycket energi ifrån mig att aldrig lyckas. Jag har verkligen kämpat för att gå ner, men det har bara hållit någon vecka innan det vänt uppåt igen, säger hon.
Hemma i enplanshuset på Berggärdsvägen är barnen hemma med vinterförkylning och hosta. De vilar en stund framför tv:n innan det är dags för lunch.
Det är tack vare barnen som Madeleine bestämde sig för att ta tag i sin övervikt en gång för alla.
.
Under tonårstiden spelade Madeleine både fotboll och innebandy, med träningar sju dagar i veckan.
– Men när jag var 18 tog det bara stopp. Kraven blev för höga och en dag kunde jag inte gå in i sporthallen, berättar hon.
Madeleine slutade tvärt med all idrott, men fortsatte att äta lika mycket som när hon tränat – samtidigt som hon inte brydde sig om vad hon stoppade i munnen.
När hon ett år senare blev gravid med sitt första barn hade viktkurvan gått brant uppåt och under graviditeten gick hon upp närmare tjugo kilo.
.
På efterkontrollen gav barnmorskan henne erbjudande om att få fysisk aktivitet på recept utskrivet.
– Jag har själv levt med tanken på att gå ner i vikt hela mitt liv, så jag kände mig inte kränkt av hennes fråga, säger Madeleine.
Någon månad senare var hon redo att förändra sin livsstil.
Det första målet var att röra på sig tre gånger i veckan.
– Jag skulle promenera minst trettio minuter varje gång, allt utöver det var en bonus. För varje motionstillfälle fyllde jag i på ett papper. Jag gillade att dokumentera och se att det hände något.
Men även om kilona började försvinna har det inte varit enkelt.
– Det har varit en berg- och dalbana – men jag är envis och jag hade bestämt mig för att inte ge upp den här gången.
Var tredje månad hade Madeleine träff med sin barnmorska för att stämma av.
– Den stora skillnaden var att jag började tänka långsiktigt. Jag promenerade, började cykla och träna lite på gym. Jag ändrade också mitt sätt att äta. Mina matportioner är mindre och så äter jag mellanmål tre gånger om dagen för att hålla ett jämnt intag under dygnet. Självklart unnar jag mig ibland, men jag mår inte speciellt bra av det, så det blir inte så ofta.
.
Inte så långt därefter blev Madeleine gravid igen, men jämför hon de båda graviditeterna är det stor skillnad. Den här gången såg hon till att hålla fast vid sina nya vanor.
– Visst gick jag upp i vikt, men inte alls lika mycket. Jag hade ett helt annat tänk och ordning på både mat och motion.
När familjens minsting föddes sommaren 2015 hade Madeleine redan bestämt sig för att fortsätta med fysisk aktivitet på recept och plockade snart upp tråden.
– För mig var det ett bra sätt att hålla mig motiverad på, både med papperet man fyllde i och träffarna med barnmorskan, men nu rullar det på av sig själv. Jag har nått en nivå där jag fått rutin på det.
.
Totalt har Madeleine gått ner 52 kilo, eller ”nästan en hel människa” som hon själv säger.
– Många hajar till och tror inte att det är jag. Jag får frågor om vart jag gjort min operation, då svarar jag att jag har gjort det själv. Jag kan verkligen förstå de som väljer att operera sig, men för mig var det bra att det fick ta tid. Men det har varit förvirrande för mig med. Jag har stått i provhytten med kläder i storlek xl när jag egentligen passade i medium.
.
Madeleine säger att hon under viktresan krympt på utsidan, men att hon samtidigt vuxit på insidan.
– Jag ser saker på ett annat sätt i dag, jag tänker efter och tar tillvara på tiden annorlunda. Jag har fått bättre självförtroende och inser att jag kan mer än jag tror. Jag kommer också ut och träffar folk oftare. Min viktresa är en investering i mig själv och min hälsa.
Madeleine – som ursprungligen kommer från Dalarna, men som flyttat till Sjulsmark för kärlekens skull – har också märkt att viktnedgången påverkar hennes vardagsliv.
– Jag jobbar inom äldreomsorgen och tidigare fick jag nästan ta sats för att böja mig ner och hjälpa någon med stödstrumporna. Nu flyger jag upp och ner utan att tänka på det. Jag sover också mycket bättre än tidigare.
.
En sak som Madeleine prioriterar i sin vardag är rörelse.
– Både jag och min sambo har oregelbundna arbetstider, så det är inte alltid så lätt att få ihop det med två småbarn. Men det går om man verkligen vill och pusslar lite. Om jag jobbar en hel dag kan jag till exempel promenera på rasten. När det är barmark cyklar jag ofta till jobbet och det blir tre mil fram och tillbaka.
Stegräknaren är inställd på 6 000 steg om dagen, men Madeleine siktar på 10 000 steg.
I höstas bestämde hon sig för att cykla trettio mil på tre veckor.
Hon har också skidat både Tjejvasan och Kortvasan. På den senare stakade hon sida vid sida med sin pappa. Att gå i mål på hemmaplan var en seger i sig.
– Jag höjde armarna och vrålade rakt ut, pappa bara skrattade åt mig.
I framtiden vill Madeleine bocka av Tjejklassikern och hemma i Sjulsmark är hon engagerad i motionsloppet Tjejjoggen.
Men trots all träningsglädje har denna höst varit stillsam. I slutet av augusti gjorde hon nämligen en bukplastik i Uppsala.
– Jag har tagit bort en hel del överskottshud och det är skönt att ha det gjort. Tidigare fick jag ganska mycket infektioner av all hud som hängde.
.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag känner mig beslutsam. Jag ska inte tillbaka. Så är det bara. Jag ska inte dit igen. Min dröm är att få jobba med andra som behöver ändra sin livsstil, jag har ju själv gått igenom det och vill förmedla att det viktigaste är att inte ge upp – utan att hitta en lagom nivå och orka hålla den länge. Kanske hela livet.
Själv har hon haft god draghjälp av flera vänner.
– I början släpade min kompis Sofia med mig på promenader, jag flåsade bakom hennes rygg men klagade aldrig. Min kompis Camilla har bland annat tagit med mig till gymmet. Många människor har funnits med mig på min resa och utan alla dem hade det inte varit möjligt.
Nu har det har gått fem år. På den tiden har Madeleine fått två barn och gått ner 52 kilo. Från xxxl till storlek small.
– När jag ser nya foton av mig själv kan det vara svårt att förstå att det verkligen är jag. Jag har fått byta ut alla kläder, men det är dyrt så jag tar det eftersom, säger Madeleine som i dag är extra nöjd med sina gladrosa utekläder som hon köpt på en köp- och säljsajt.
.
När det är dags för fotografering pälsar Madeleine på barnen vinterkläder och tar åkmadrassen till en närliggande pulkabacke. Medan femåringen Martin pulsar i förväg tar Madeleine hostiga tvååringen Melker på armen och klättrar uppför backen.
Sedan bär det av, i full fart ner genom snön.