Mamma Sara Nilsson - som är mammaledig med dottern Madelen, snart ett år, tar emot och tillsammans går de ut till hönshuset för att hämta in de ägg som hönorna värper varje dag.
- Vi har tio stycken hönor, fem vita och fem bruna, så varje dag får vi tio nyvärpta ägg, berättar Sara.
Större och lösare
Sara visar upp äggen som är lite större än de man köper i affären, hon menar att de inte heller är lika kompakta. Sedan känns det bra att äta ägg från egna höns - inte ägg som värmts av hönor i trånga, stressande och storskaliga miljöer.
- Det tycker jag är djurplågeri. Här hos oss har ju hönorna det bra. Lugnt och skönt och gott om plats. På sommaren är de också ute i en inhägnad och ibland går de lösa på gården och pickar. De är rätt så tama så man kan lyfta upp dem och hålla dem i famnen.
Inne i hönshuset har hönorna ett element och en timer som gör att dagen börjar klockan åtta på morgonen och slutar åtta på kvällen. När lyset släcks så intar de en pinne och faller i sömn.
Sebastian och Kristoffer berättar att de mest är med hönorna på sommaren, men ibland går de ut för att ge dem mat eller hämta in ägg. Sebastian vill alltid ha ett nykokt ägg på morgonen.
När det är dags för påskpyssel så infinner sig en djup koncentration vid köksbordet, det skapas ägg i alla möjliga färger och mönster och dessutom i ett rasande tempo. Men någon brist på ägg uppstår inte...
Trångbott i Luleå
Sara berättar att hon växte upp i Alvik utanför Luleå och sambon Jonas i Antnäs. Först bodde paret i lägenhet på Örnäset i Luleå tillsammans med äldsta sonen Kristoffer, två katter och en hund.
- Vi sökte efter ett hus på landet och så ringde svärmor och berättade att hon hade hittat det perfekta stället. Vi hade aldrig hört tals om Sjulsmark förut, men när vi kom hit så kändes det som det perfekta huset. Här kunde vi släppa ut både hunden, katterna och så Sebastian förstås (skratt)
Familjen kände inte en enda människa när de flyttade till byn. I dag finns ett nätverk av både grannar och vänner.
- Jag minns när jag var ute och gick med barnvagnen i början och folk ropade, "Åh, är det ni som är dom nyinflyttade, kom in och drick kaffe". Det var inte direkt som på Örnäset ... Piteborna är väldigt trevliga!