Som PT tidigare skrivit tog Länsstyrelsen i mitten av januari beslut om att omhänderta en medtagen häst, Rosella Pride, hos en ägare i en by i östra Norrbotten. Det nioåriga varmblodsstoet fick ett tillfälligt hem hos Lotti Ejerdal i Sjulsmark, för att återhämta sig och på fredag flyttar hästen till en ny ägare.
LÄS OCKSÅ: "Frusen och utmattad"
När Lotti Ejerdal köpte gården 2011 funderade hon på vad hon skulle göra med alla ängar. Hon har alltid värnat om djur. När hon var ung köpte hon hästar från Karlgrens slakteri och tog hand om dem. Varför inte fortsätta på den inslagna vägen? föreslog hennes pappa. Sagt och gjort. Hon kontaktade Länsstyrelsen för att erbjuda sig att ta hand om försummade stora djur, varvid ett stall byggdes. Sedan 2012 driver hon den ideella föreningen Djurcenter – hästarnas hem, där hon hjälper omhändertagna djur att återhämta sig och hitta ett nytt hem.
När PT körde in på gården var det första som mötte oss några hundar och en tacka med två lamm; Charlie, Lillan och Moe.
Lotti Ejerdal berättar att hon hämtade två tackor långt upp mot fjällen, som sedan blev kvar på gården. Den ena är Charlie.
– Jag såg en annons där två får skulle skänkas bort och det tycker jag inte om, att folk skänker bort djur. Det visade sig att Länsstyrelsen krävt att personen skulle göra sig av med fåren, så jag hämtade dem samma dag, säger hon.
Annars är det Djurpolisen i Norrbotten som kommer med djur som far illa. Sedan hon startade sin verksamhet 2012 har tio hästar kommit och gått och idag finns fyra hästar på gården.
Den allra första hon tog hand om, var gamle nordsvensken Bayon, som hunnit bli 27 år.
– Han blev kvar. Jag fäste mig vid honom och det är inte många som är intresserade av en gammal häst. Bayon är också den som tar hand om nykomlingarna på gården.
Hon berättar att bakom varje omhändertaget djur finns någon slags tragedi, men är tacksam över att inget av djuren varit misshandlade.
I en av hagarna busar araben Amigo som ingen klarade av att rida och det svarta yrvädret – shetlandshingsten Lilleman, som var hemlös.
– När jag köpte en bagge frågade ägaren om jag ville ha en shetlandshingst också för den hade ingenstans att bo. Jag var tveksam, men ångrar inte att jag tog Lilleman, som nu fått prova att dra vagn för första gången, säger Lotti Ejerdal.