Efter att ha passerat Sjulsmark och några kilometer senare tagit in på en mindre grusväg parkerar vi i en glänta. Därifrån får man följa en bred stig ett tiotal meter innan skogen öppnar sig och man kommer till badplatsen Brännträsket. Där finns en stor servicebyggnad med omklädningsrum och toalett, stora gräsytor och en sandstrand som leder ned till en lång brygga i vattnet.
De närboende kallar platsen för bromsträsk, på grund av att den tidigare plågats av de flygande insekterna. Sedan man röjde i området har dock plågan minskats.
- Bromsarna är den enda nackdelen, och så kommer knotten när man ligger i gräset, säger Hans Wikberg, som dagen till ära nöjer sig med att doppa fötterna i det rätt kalla vattnet.
De yngre besökarna räds dock inte sjövattnets temperatur utan springer ut på den långa bryggan och hoppar i plurret.
- I början var det kallt, men sedan blev det bättre, säger Mahtilda Silverplats, men får inte riktigt medhåll från badkompisen Julia Jönsson.
"Kallt"
- Det var kallt, konstaterar hon och drar handduken tätare kring kroppen.
- Men det är fint här och bra med omklädningsrum och ganska lång brygga. Jag har bott här, men nu bor jag i Luleå, berättar hon.
Även "Lissan" Åström, från Luleå, besökte Brännträsket under den varma men småmulna dagen. Med sig hade hon dottern, barnbarnet och svärsonen från Skellefteå. Lilla Elsa Åström-Malmqvist satt och plaskade i vattenbrynet iförd hilka och sommarklänning och såg verkligen ut att trivas.