Det är i en verkstad i Sjulnäs som magin sker.
På golvet ligger en fet trästock. Vid första anblick kan den tänkas fylla många vedkorgar till braskaminen hemma.
Ronny Hedlund ser i stället fåglar, vargar och science fiction-figurer.
När PT hälsar på i verkstaden är det Star Wars-karaktären Yoda som skulpteras.
– Den är till pojken min, säger han.
Några av sina konstverk skänker 40-åringen till släkt och vänner. Han fotograferar även sina alster och publicerar på Instagram, men någon affärsverksamhet är ännu inte aktuell.
– Än så länge håller jag bara på för mitt eget nöjes skull. Jag har fått en del beställningar men jag vill träna ett tag först.
Ett undantag gjordes nyligen för Markoolio.
– En barndomsbekant ringde och frågade. De brukar jaga tillsammans. Han (Markoolio) ska ha tjädern som står där borta, säger Ronny Hedlund och pekar.
Den tog ungefär två arbetsdagar att göra.
– Sen skulle den brännas också, så totalt kan man nog räkna 20 timmar.
Det är alltså genom bränningen den fått sin svarta färg.
– Hittills har jag inte målat någon skulptur. Yoda kommer att bli den första jag målar. Det skulle bli svårt att bränna honom grön, konstaterar Ronny Hedlund och skrattar.
Träsnideriet är för honom ett nytt förehavande. Det är svårt att tro när man ser hans färdigställda skapelser stå uppradade vid garageporten.
– Detta är något jag börjat med i sommar. Intresset kommer från min pappa som höll på när jag var barn. Han gick bort förra året och jag ville ta efter något han brukade göra.
Pappa hette Roland Hedlund.
– Han gjorde alla möjliga motiv och de finns utspridda lite överallt runt omkring i Piteå. Men nu är det ganska längesen han höll på, så de börjar väl försvinna. Skulpturerna håller inte hur länge som helst. De torkar och spricker till slut.
Huvudsakligen snidar Ronny Hedlund sina skulpturer i tall eller gran. Nu jobbar han i en lärk.
Det är ett delikat arbete, men nästan hela processen utförs med motorsåg. På en trälåda i verkstaden ligger både en stor och liten maskin.
– Men när jag ska göra ögon eller andra smågrejer skär jag med en kniv.
Vad är det svåraste?
– Det är nog proportionerna. Jag skissar litegrann på stocken med en tuschpenna innan, sen försöker jag tänka tvärtom, alltså vad jag kan såga bort i stället för vad som ska vara kvar.
Kvar blir konstverk i alla dess former. Bara fantasin sätter gränser.