Jag blir välkomnad av Mikaela Rosengren, en av djurskötarna på gården.
– Du borde nog gå och byta om till någonting mer passande, säger hon och lägger in mina ytterkläder i sin bil. Så att jag ska slippa ladugårdslukten senare. När jag fått på mig overall och stövlar får jag komma in. Jag möts av en hord med kor som råmar i kör.
Robotar som mjölkar
En av de första sakerna som jag får kolla på är gårdens mjölkrobotar, som genomför majoriteten av mjölkandet på dagens bondgårdar. Mikaela förklarar att kon lockas in i roboten med hjälp av foder, sedan vet kon att den ska stå där.
Roboten har en laser som känner av var spenarna är lokaliserade och kan på så sätt mjölka kon. Sedan är det nästa kos tur.
Gillar rutiner
Jag undrar hur korna överhuvudtaget kan veta att de ska in i en robot. När, hur och varför.
För mig känns det svårt att få ihop ekvationen.
Men Mikaela säger att kor faktiskt är djur som gillar rutiner. När de väl lärt sig att de ska in där varje dag, så stannar de gärna i den rutinen. Om en ko blir nekad den tid den egentligen ska mjölkas kan den bli irriterad.
– Vågar du gå in bland korna?
Jag svarar ”ja” innan jag ens hinner tänka igenom det.
Mikaela föser in de kor som inte självmant går in i roboten. Jag går bakom henne, bland stora djur. Jag har respekt för dem kan jag säga, men de är nyfikna på mig och helt otroligt söta. Däremot kan inte alla kor mjölkas på detta sätt, och vissa kor tycker faktiskt inte alls om det.
Så i ladugården bredvid har gården fortfarande kvar den manuella mjölkningen.
Ordning och reda är A och O
Inne på kontoret får jag sen se när alla uppgifter om varje individuell ko skrivs in. Gården har 320 stycken kor som finns med i datorn. Här står praktiskt taget allting om dem, från ålder, kön till hur mycket mjölk de ger.
Varje dag skrivs någonting nytt in och det gäller som djurskötare att hålla koll. Särskilt om det är någon sjukdom som sprids. På väggen hänger två whiteboardtavlor och jag får veta att den ena är en brunstkalender och på den andra skrivs det upp hur mycket satser av varje tjurs sperma som finns tillgänglig.
En vanlig arbetsuppgift för en djurskötare är just att seminera kor, så att det kan födas nya kalvar till gården.
Utbildning
Mikaelas egen väg till jobbet gick genom Grans Naturbruksskola. Hennes första praktikplats var på just den här gården och hon visste att det var här hon ville jobba sen.
Efter gymnasieutbildningen gick hon också en specialutbildning för att ha rätten att seminera. Jobbet stortrivs hon med, just för att hon älskar djur, det är praktiskt och man har över 300 kor som behöver en, varje dag.
Det negativa hon kan komma på med sitt jobb är de tidiga morgnarna som råder. Jobbet kan också vara farligt, det är trots allt stora levande djur man arbetar runt. Mikaela berättar att hon själv blivit sparkad axeln ur led, men att det är ingenting som gör att man ska gå runt och vara rädd för korna. Kor kan bli rädda precis som vi och menar ingenting illa.
Hälsan viktigaste
– Det är inte många som tror det, men vi strävar alltid efter kornas bästa hälsa, säger Mikaela.
Hon berättar att djuren är placerade inne i en ladugård där de både kan gå runt fritt, men också lägga sig i liggbåsen som finns.
Det är när korna ligger ner som de producerar mjölk. Flera gånger om dagen görs hälsokollar för att se att de är friska, pigga och glada. Mikaela förklarar också den personliga relation man får med vissa av djuren.
– Varje ko är en egen individ. De är nyfikna, busiga och roliga. De är fantastiska.
Med några nya kunskaper om mjölkindustrin och en selfie med en kalv rikare så åker jag hem igen efter en lärorik eftermiddag på bondgården.
ung@pt.se