– Hej, hej, säger han när PT-teamet anländer till bostaden i Sjulnäs, han kommer emot oss i rullstolen tillsammans med sin assistent men vänder sig sedan mot källartrappen och ropar ”mammaaa!”.
Elvis Dahlberg, elva år i dag men på sätt och vis nyfödd, är tillbaka i livet.
Tränar hårt
Än behöver han hjälp med i stort sett allt, men han tränar hårt och drömmen om att bli fotbollsproffs lever än.
– Ja, han var ju så otroligt duktig i en massa idrotter, men särskilt fotboll så den drömmen har han kvar. Och det är väl tur det, säger mamma Marianne Metsävainio när vi satt oss ner i familjens kök.
Och att Elvis är en vinnarskalle, det märks direkt – och tydligt.
Inom loppet av några minuter har han tjänat ihop en ”hunka” genom att bryta arm med bonuspappan Erik. Varje seger är värd en tjuga.
Fast, delger han oss viskande; ”Erik tar inte i...”
– Ja, det är underbart att han är med och på väg tillbaka. Jag har hela tiden varit beredd på det värsta, men när han började prata kunde jag slappna av litet grand, säger Marianne.
Rammade cykeln
Olyckan inträffade på eftermiddagen den 19 september ifjol. Elvis skulle cykla till en kompis i Böle när en kvinna i 60-årsåldern av oförklarlig anledning förlorade kontrollen över sin bil, kom över på fel sida och rammade den cyklande tioåringen.
Tillskyndande grannar var först helt inriktade på kvinnan, som krockat mot en lyktstolpe och ingen förstått att någon fler varit inblandad i olyckan – förrän man fick se cykeln och den livlösa pojken i diket.
Då blev det iltransport till universitetssjukhuset i Umeå.
– Ja, där hade vi ändå tur, dels att vittnena redan hade SOS i luren, dels att ambulanshelikoptern fanns i Luleå och precis skulle lyfta igen, med en narkosläkare ombord.
Ungefär en timme efter olyckan var den medvetslöse pojken på plats i Umeå, där han hölls nersövd för att minska trycket på hjärnan.
I stämningsansökan mot kvinnan som körde bilen, och som nyligen dömts för vållande av kroppsskada, står det att Elvis fick blödningar i och skador på hjärnvävnaden, brott på okbenet, underhudblödning och blödning under bindehinnan, samt sårskada.
Svåra skallskador
Svåra skallskador som man till att börja med befarade skulle ge svåra, bestående men.
– Men Elvis är ingen ”grönsak” och det ä-r verkligen våran Elvis, säger mamma.
Efter tre veckor i Umeå och mer än fyra månader vid Sunderby sjukhus, där både mamma Marianne och pappa Peter Dahlberg funnits vid hans sida, är Elvis nu hemma sedan några veckor tillbaka.
Dagarna går åt till att besöka sjukgymnaster och läkare, logopeder och arbetsterapeuter och till att träna, träna, träna. Även hemma.
Fantastiska kompisar
Marianne berättar att hans åtta blödningar på höger sida i hjärnan gjort att nerverna och signalerna till den vänstra sidan inte fungerar. Än så länge är han ”halv”, väldigt stark i höger hand till exempel medan vänster inte alls vill lyda.
– Och så måste han vila, ge hjärnan en chans att läka.
Men kompisarna vill Elvis också hinna med.
– De är ju helt fantastiska, flera var och hälsade på redan i Sunderbyn, och nu är det ju mycket enklare då vi är hemma och de bara kan titta in, säger Marianne.
Tillbaka till klassen
Det är också Elvis och familjens förhoppning att han ska kunna återvända till den gamla klassen, där alla kompisarna finns, på sikt.
Men när några av dem dök upp och ville gå och handla godis med Elvis, för att kunna ha "fredagsmys" sen, då fick Marianne kämpa med mammahjärtat och tvinga tillbaka oron.
När en sån här sak händer ens barn, blir man mer än beskyddande, konstaterar hon.